ROAD CONSTRUCTION, DETOUR, DEMOLISHING AND REBUILDING…

Skulle kunna räkna upp ännu fler ord som man både ser i skrift och hör folk prata om i Etiopien just nu. Jag har sagt det förut men upprepar mig: Det är en otrolig förändring i landet. Det är inte bara Addis som ”byggs om” utan många städer och byar förbättras. Infrastrukturen får ett rejält ansiktslyft. Kan inte påstå att det är så roligt att åka där de håller på att arbeta med vägen men det är roligt att se att det förbättras. Det finns mycket som är sig likt också och levnadsförhållandena för människor är otroligt olika. Jag kan välja att bara se det negativa och bli ledsen, frustrerad och besviken, men jag kan också välja att se det positiva och få hopp för framtiden! Man bygger nytt och förändrar och det verkar vara över hela landet. Om någon skulle binda för mina ögon och sätta ner mig i ett av de nya bostadsområdena i Addis Abeba så skulle jag inte veta var jag var… de river hela kvarter inne i stan som idag består av små plåthus utan sanitära möjligheter, för att bygga nytt. Ingen av oss skulle vilja bo i dessa hus eller leva under sådana förhållanden. Ja, men tänker du kanske: alla som bor i det här enkla små husen, var tar de vägen? De undrade jag också, och det oroade mig. Det jag fått höra är, att de som bor i hus ägda av staten, erbjuds andra nybyggda enklare men mycket bättre hus i en annan del av stan och till samma hyra som de har nu. Det som är viktigt är att man är registrerad i det området där man bor, vilket många inte är och som då kan bli ett problem till en början, men även de kommer att erbjudas en bostad. De byggs också hus som fungerar som typ bostadsrätter och där kan den som vill ställa sig på kö. Man får då köpa en lägenhet som man sedan äger. Jag har träffat flera som erbjudits sådan bostäder och som är jätteglada. De har behövt låna pengar för att kunna köpa lägenheten, hyr sedan ut den under några år och kan så betala tillbaka sitt lån. Sen flyttar de in själva. Skolsystemet ses över och mycket annat. Jag ser förstås och förstår också, att många har det svårt bl.a. pga. att hyrorna gått upp och att allt blivit så mycket dyrare. Inkomsterna är små eller obefintliga för många. Jag förstår att det är många som har problem och de behöver stöd och hjälp, och där behövs vårt stöd! Det finns mycket som skulle kunna var bättre, självklart. Men jag ville vara lite positiv idag och låta er också få del av det som faktiskt är till det bättre och som förbättras!! Jag hör etiopier själva säga att det är glada för det som händer och som är positivt för utvecklingen av landet. Flera har sagt att de ser mer aktivitet idag bland sina landsmän och att många fler är i arbete. Men många behöver mycket stöd och hjälp för att klara sin vardag. Det bor 80 miljoner i landet så ni kanske kan ana problematiken när något ska förändras. Det sker inte med en gång. Dessutom bor ca 85-90 % på landsbygden och livnär sig på jordbruk som oftast drivs under mycket enkla förhållanden.


Några exempel som visar på utvecklingen och det gör mig förvirrad mitt i allt detta:

Igår satt vi, som många andra, på ett ”inne” kafé i Addis och surfade trådlöst och åt hamburgare… för en vecka sedan träffade vi två små killarna i södra Etiopien, utan skor och med smutsiga och trasiga tröjor, som var överlyckliga för att få två små plastbilar (många barn i Sverige skulle inte ens vilja ha dem) som de lekte med i timmar på vårt campingbord… grät och var jättearga när en annan kille försökte ta pennan som de oxå fått!! Eller… för ytterligare några veckor sedan i norra Etiopien, hemma hos Araga och hans familj, bjudna på kaffe i deras enrums bostad, ett hus byggt av lera och med stampat jordgolv och ingen elektricitet… samtidigt ringer det i någons mobiltelefon…

Ja, som ni förstår så är det kluvna känslor som infinner sig, ja nästan omöjligt att ”ta in” men…. Jag vill hoppas på en förbättring för de människor som bor här. Det är många här som gör ett fantastiskt arbete för de som är mest utsatta, de allra fattigaste. En stor eloge till dem som arbetar för dem och ger dem möjlighet till ett bättre liv och en bättre framtid!! Jag är glad att få vara med i arbetet och bl.a kan vi genom vår second hand vara med och ge en grupp av barn och ungdomar möjlighet till utbildning. (det har ni ju läst om tidigare). Vi ser och förstår att det betyder otroligt mycket för både den enskilde och familjen. Det generar även fler som bidrar till att förbättra situationen i landet. Etiopien är ett fantastiskt fascinerande land och ett härligt folk och jag vill tro på framtiden!!

GOD JUL TILL ER ALLA!

Sa har det blivit julaftonskvall har hos oss! Dagen borjade med
stromavbrott... sa vi ar glada att vi inte har lika kallt som ni i
Sverige verkar ha... Frukost i lugn och ro och sen julfika med nagra
andra svenskar pa vift. Jul lunchen blev Jansson frestelse och injera
wott! Det klarade av att laga mat med hjalp av den lilla spisen man
kokar etiopiskt kaffe pa och en gasspis pa andra garden. Sla det om
ni kan... Jansson forst som grund och sen harlig etiopisk mat pa det!!
Vara vanner Kazala och Aster stod for festen!! Kl 16 infann vi oss
hos vara grannar Norska missionen, dar det var julgudstjanst, med sang
pa danska svenska och norska.... Vi mar toppen och nu ska vi strax ga
till vart hus och ata banankaka med fruktsallad och vaniljvisp ( tack
Anita!)
Vi lider ingen nod utan allt ar som det ska.. .och vi ar inte ledsna
for att vi inte har nagon sno heller!

Sa skot om er och om ni vill prata med oss sa finns vi pa +251921780750
iallafall nagon vecka till...

stor och varm kram till er alla!
Kikko och David

ATER I ADDIS...

Det trodde ni val inte? inte vi heller!!! Men sa ar det....nyfikna nu? hm.... kort sagt:  vi har gjort en tur soderut men av flera anledningar sa vande vi... bl.a sa var vagen under all kritik och nu efter har  vi traffat fler som sagt att de blivit avradda  att aka den vagen pga vagstandarden. Vi hade sett fram emot att fa aka dar och tillsammans med flera andra men just nu sa kanns det helt ok och ratt att vi ar kvar ett tag. Nar aker vi da? Det vet vi inte och vi kommer att ta det lugnt nu ett tag och nar det blir dags sa far ni veta det!

NU RULLAR VI VIDARE

Allt har gatt alldeles for fort men nu har vi packat och imorgonbitti vid 6 tiden aker vi soderut. Det var inte planerat att vi skulle aka sa snabbt vilket har gjort det lite virrigt for oss men eftersom vi traffat de tva familjerna som ar fran Stockholm och dom tanker aka via Omorate och forbi Lake Turkana i Kenya sa sa vi: "vi hanger pa"! Titta pa kartan om ni ar intresserade att se var vi aker. Vi kommer inte att vara kontaktbara pa ett bra tag men sa fort vi kan ska vi uppdatera var sida!  

Det kanns bra nu nar allt ar packat att dra vidare aven om det gor lite ont i hjartat att saga hejda till alla... alla blir det inte for de har inte hunnit hora att vi ska aka. bestamde oss i gar namligen.

Vi har haft jattebra veckor har och ja ni vet... det ar som att lamna hemifran en gang till....

Vi hors om ett tag!

 

EN LYCKAD PUNKTERING

Klockan 7 onsdag morgon sätter vi oss i bilen (inte vår bil denna gång) för att åka söderut till Awassa, 270 km. Min syster som kör första biten, säger att hon aldrig haft punktering på denna bil och hon har kört den många mil under ca 12 år… varför detta kom upp var för att vi kom på att reservdäcket blev kvar i Addis och vända var inte att tänka på tyckte vi. Vi kommer till Zeway, 160 km från Addis, och då har det hänt!! Punktering!! David hade inte märkt det men en kille i en passerande bil vinkade och pekade. Det måstet ha hänt precis när i åkte in i stan. Vi hade ca 50 m till närmaste däckservice! Det kunde ha hänt efter vägen långt från möjlighet till hjälp, men se det gjorde det inte!! Vi kröp fram de sista 50 metrarna och där fick vi den hjälp vi behövde! Bredvid oss vid bilen där vi parkerat, satt en kille i rullstol som sålde lotter. Jag tittade på honom och sa att jag inte ville köpa… men jag tittade igen och jag tycket han var lite lik en kille som jag träffat i Zeway när jag bodde där 1985…men självklart var det inte han… men kanske det var mest för att han satt i rullstol… Jag kunde inte sluta titta och han satt kvar… jag frågade min syster om hon minns Eyob som bodde i Zeway…etc. ja, det gjorde hon… jag sa att jag tänkte på honom när jag såg den killen… hon tittade också…han hade nu åkt en bit bort men satt fortfarande och tittade på oss. Efter lite frågor till de andra omkring oss så frågade Anita om någon visste vad han hette. Han hette Eyob och var med i kyrkan som låg en bit bort!!!

DET VAR HAN!!

Helt otroligt! Han hade känt igen oss men var inte säker heller. Vet inte när jag såg honom senast med det är minst 15 år sedan. Det blev ett rörande och glatt möte men jag fattar inte hur han fortfarande kan se så ung ut! Vissa håller stilen. Han berättade att han var gift och hade två små barn! Den enda inkomst som han hade var att sälja lotter. Vi pratades vid en stund och han ville ha brorsans adress! Fantastiskt roligt att få berätta min bror och svägerska att vi träffat honom för de känner honom jätteväl!!

Helt klart en lyckad punktering och på precis rätt plats!! En slum? Nä…

DAGEN SOM GAV EN KLUMP I HALSEN

Det var inte vilken dag som helst, lördag förmiddag när vi åkte upp genom gatorna på Merkato. Merkato kallas ibland Afrikas största marknad. Gata efter gata med affärer där ALLT finns att köpa. Jag överdriver inte! En gata har bara verktyg en annan har tyger åter en annan har kryddor… och så kan vi fortsätta hur länge som helst. Ett område som är mycket tätt befolkat och där många av de mest utsatta människorna i Addis Abeba lever och bor. Ett "gytter" av människor och full aktivitet när vi sakta tar oss fram till den lilla kyrka som är målet för vår utflykt.  Hur många som bor i det här området är svårt att säga, men en miljon är en siffra som finns och det kan även vara fler. Alla försöker på något sätt att kunna tjäna en liten slant för att klara sitt dagliga liv.

Vi kommer fram till platsen där vi ska få träffa de barn som vi är med och stöder ekonomiskt genom vår kyrka i Östersund. För mig och David är det inte första gången men för våra gäster är det premiär. Vi parkerar på gården och kliver ur. Vi möts av de som är medlemmar i kommitèn för projektet och Tsehay som är koordinator och anställd. Man känner sig alltid så otroligt välkommen och när vi hör deras ord och samtidigt hör barnen sjunga inne i kyrkan så kommer den där klumpen i halsen som gör det nästan omöjligt att prata. När jag säger sjunga så menar jag verkligen sjunga också! Det är inte utan att håret reser sig på armarna när vi går in och möts av dessa fantastiska barn! När hälsningsfraserna är klara så kommer flera av barnen fram och vill berätta vad skolan betyder för dem! Klumpen i halsen växer och jag förstår inte hur någon skulle kunna tänka på att sluta med den insats vi gör här via vårt biståndscenter i Östersund och vår kyrka?!  Det betyder livet för dessa barn och ungdomar att få möjlighet att gå i skola och få en utbildning!! Och samtidigt får de om de själva vill en gemenskap i en kyrka. Tsehay säger, att varje gång hon träffar föräldrarna, och de gör de varannan månad, så uttrycker de sin stora tacksamhet för att just deras barn får vara med i projektet. Hon säger att hon önskar att vi fick höra dem men vill förmedla det till oss här och nu! Tack för att våra barn får hjälp till utbildning och bättre möjligheter att kunna gå vidare i livet!

Några av ungdomarna som går i fortsättnings programmet har en önskan att få kontakt med ungdomar i vår kyrka och även en önskan att få se de historiska platserna i Etiopien. Roligt! Många av dem har aldrig varit utan för addis och det de vet om sitt land är begränsat. Hjärnan går för högtryck och jag tänker att: tänk om vi kunde ordna detta tillsammans med några av våra ungdomar i Östersund, ett kulturmöte och utbyte av erfarenheter….. hm hm…. Något att fundera på.

 

Jag tror att vi alla var lite förändrade när vi lämnade Merkato på eftermiddagen och ganska tagna av de vi sett och hört ?! Jag kände mig ödmjukt tacksam att fått vara med ytterligare en gång och jag tror att vi alla var nöjda och utmaningen kvarstår: Vi vill fortfarande vara med! Vi får jobba vidare och vi får se hur utvecklingen kan bli i detta arbete!

 

Fakta om projektet.

Projektet drivs i samarbete med den lokala kyrkan i Merkato. Projektet har pågått ca 12 år men utökats eftersom.  Östersunds pingstkyrka är svensk partner men även Jönköpings pingstkyrka och deras söndagsskola är med och betalar för 30 av skolbarnen.

Totolt 130 barn får ekonomisk hjälp och stöd i att gå skola.

Förutom Merkato sponsorship programme finns ett mindre projekt, Merkato Vocational programme som ger de äldre ungdomarna, som inte har möjlighet till att studera vidare, ekonomiskt stöd att kunna få en yrkesutbildning. Denna del av projektet har pågått i ca 4 år och har gett ett enormt bra resultat.

Barnen har antagits i projektet genom kontakt med det lokala kommunkontoret, som vet vilka som har störts behov.

Föräldrarna träffat projektkommiten varannan månad och de kan då ta upp praktiska och andra problem.

Tsehay, koordinator för projektet, gör regelbunda hemsbesök.

De försöket låta barnen göra en utflykt ibland för den extra julgåva vi skickar.  Om ni vore här och såg den omgivning de bor i så skulle ni också förstå hur viktigt det är att de får komma ut från stan några timmar och leka och njuta av naturen som finns runt omkring!

 

PUST PUSSST

Men oj sa roligt! Nu har vi besok av vara  Ostersundare!!! Tempot ar hogt  men stamningen ar god! Vi har skumpat  fraam  och tillbaka till Dessie nu  och vi har har haft en bra resa!

Ikvall blir det Indisk mat och imorgon ska vi besoka Skolprojektet  pa Merkato! Ha det gott! Ska  beratta mer sen och bilder kommer nar vi kan lagga  in dem fran en bra internetkontakt!!!

Annu en solig dag!

Allt bra med oss! Idag har vi registerat oss pa  svenska ambassaden, att vi finns i landet... har en liten baktanke... kanske vi kan fa en  inbjudan till forsta  advent som svenskar i landet  iallafall fick forr i tiden... Vi aterkommer med   lite mer  och roliga  info nar vara gaster fraan Ostersund har kommit! Ha det gott!

ADDIS ABEBA

Plats: Dessie till SPCM Guesthouse
Körda km: 400
Totalt körda km: 15607
Temperatur: 29 C

Vi steg upp tidigt idag för att påbörja sista sträckan mot Addis Abeba! Det var inte mer än 6 grader i Dessie då vi intog vår frukost huttrande stående vid bilen. Vi är på över 2000 meters höjd och därav denna svalka. Vi har längtat efter svalkan vissa av det varmaste dagarna.. men ni vet hur vi svenskar är… det får inte vara för kallt heller för då klagar vi…

För er som inte känner oss så väl så kanske jag ska berätta att Etiopien har varit ett delmål för oss på vår resa och vi kommer att stanna här ca 3 månader. Vi har varit i Etiopien många gånger och jag har även jobbat här ca 4 år. Så ni förstår att det känns lite som att komma hem! Men det är första gången vi reser i den norra delen av Etiopien.

Jag har flera gånger i tidigare inlägg sagt hur vackert det är i den här delen av Etiopien och jag måste bara upprepa det: Vi har inte ord för den otroligt vackra natur vi ser när vi åker fram!

Det går inte fort,(det gör det aldrig för oss) för vägen är otroligt kurvig, mycket lastbilar och människor och djur överallt. Vi njuter av allt det vi ser. Vid 16 tiden rullar vi trötta med glada in i Addis Abeba. Addis är en stor stad, och en stad som också växer och där många förändringar sker. Det byggs otroligt mycket hus, nya gator och stan får verkligen en ansiktslyftning. Det som slår en, fast jag varit här så många gånger, är ändå att se de människor som ligger på gatan eller de som bor i enkla hus eller inga hus alls. Det är dessa kontraster som ibland gör det svårt att klara av att se det positiva i utvecklingen när det ändå finns så mycket fattigdom. Vi vet att priser på varor har gått upp och många har svårt att klara sitt dagliga liv. Nu är detta inte ett problem som jag kan lösa här och nu men jag vill att ni ska veta att vi ser detta och det gör ont långt in i hjärtat, trots den glädje vi känner att få vara här och träffa våra vänner.

Vi kommer att ta det lugnt nu några dagar och sen ska vi ta emot lite gäster från Östersund. Ska bli jättetrevligt!

Självklart ska vi fortsätta skriva på bloggen, men som ni förstår så blir det lite annorlunda eftersom vi gör ett stopp i resandet! Vi har också problem att öppna vår hemsida här så vi har begärt assistans från Sverige! Tack Erik för hjälpen!

Vi ska fortsätta berätta om det vi ser och upplever här och som vi tror kan vara intressant för er. Så var inte oroliga, ni ska få del av vår vistelse här också!

Kolla också in våra bilder under fliken ”Bilder” när vi lagt in dem!

LALIBELA

Vad är det som gör denna plats så annorlunda?!

Lalibella är känd för sina 11 kyrkor som är byggda direkt i berget. Taken är alltså i marknivå! Kyrkorna är fortfarande i funktion och används dagligen, vilket oxå gör dem annorlunda. Kyrkorna ligger mitt inne i byn så för att besöka dem så går man mellan de små hyddorna byggda av sten där människor bor. Fantastiska byggnadsverk som Kung Lalibela lät bygga under 1200 talet. Idag finns också ett museum som förvarar de föremål som funnits I kyrkorna. Ytterligare två kyrkor finns att se men de ligger utanför samhället och vi valde att inte besöka dem. Vi vet att man helst ska ha en guide med sig, men bestämde ändå att gå själva denna gång. Men efter bara någon halvtimme så kom en ung man och berättade att han var diakon I kyrkan och att han brukade sjunga där, det var hans stora uppgift. Han ville följa med oss och vi kunde inte säga nej. Vi är jätte glada att han gjorde det för annars hade vi nog missat en hel del. Dessutom så var han trevlig och sa att han inte gjorde det för pengar men att han gärna ville vara med oss. Vi fick en toppen dag och bra guidning, där vi dessutom blev hembjudna till hans mamma och syskon som bodde I utkanten av byn. Hans familj var otroligt fattig och vi kände oss verkligen priviligerade som fick hälsa på dem! Vi var de första utlänningar som besökt deras hem. Mamman bjöd på etiopisk kaffe i sitt lilla hus som bestod av två små rum men stampat jordgolv. Familjen levde på den lön som sonen fick men det räckte inte långt förstod vi. Men trots detta så var de glada och tacksamma. Vår väns önskan var att få sjunga och kunna spela in andlig musik men just nu var det inte ekonimiskt möjligt. Vi hoppas för hans skull och för familjens att han kan klara det såsmåningom. Det är svårt att beskriva hur man känner sig sen när man sätter sig i sin bil och åker iväg… jag undrar om vi verkligen i vårt land förstår hur bra vi har det?!? Och uppskattar det vi har!?

Senare på eftermiddagen gick vi till kyrkan där de skulle ha en mässa och vår nya vän skulle sjunga. Vi var de enda utlänningar som var där. Förstod desvärre inte så mycket men vi fick höra honom sjunga några sånger och han kunde verkligen sjunga! Vi fick sällskap dit av en liten kille, Haptemo 10 år, som absolut måste ha genomgått en charmkurs på högsta nivå, eller så var han bara en naturbegåvning. Han var hur artig och gullig som helst och pratade perfekt engelska, vilket du inte hör ofta. Han kunde alla Europas och Afrikas huvudstäder och vi fick testa honom på det. Han ville oxå bjuda hem oss till sin mormor men vi var rätt trötta och fyllda av alla intryck så vi tackade nej. När vi stod där på gatan och pratade med detta charmtroll, så tar han helt plötsligt av sig sitt lilla träkors och ger det till mig och säger att det ska jag ha som ett minne av honom! Gissa om jag föll pladask…! Sen gav han David också ett litet kors! Han berättade att han ville bli lärare och jag gissar att han blir det också. För med den gnistan och framåtandan som han visade så kan han säkert klara det mesta. Han sa att vi inte fick glömma honom och jag tror inte vi kan det heller!

En annorlunda dag men en toppendag!

OBESKRIVLIGT VACKERT

Plats: Från Bahir Dar till Lalibella
GPS: N12 02.090 E39 02.809 Seven Olives Hotel. Finns långsamt internet.
Körda km: 280
Totalt körda km: 14937
Temperatur: 29 C
Höjd: 2548 m. ö h.

Vi har åkt en obeskrivligt vacker väg till Lalibela idag!! Fantastiska berg, djupa dalar, gröna träd och små odlingar överallt av bl. a majs, raps och teff (det sädeslag som används här för att baka injera, brödet som ingår i etiopiens nationalrätt.) Vägen har slingrat upp och ner och någon sträcka så körde vi på en bergskam men stup på båda sidor! Vägen gick nästan hela tiden på ca 3000 m.ö.h

Det var nästan ingen sträcka på den 280 km långa turen där det var folktomt. Överallt bodde det människor i små byar eller enstaka utspridda hyddor. Jag blir alltid lika förundrad över att människor hela tiden är på väg någonstans… man går och går för inte många har tillgång till bil. Man är på väg med sina djur, eller till marknaden för att sälja eller köpa, barnen kommer eller går från skolan, man väntar på bussen... ja alla är på väg någonstans. Barnen tjoar och hejar och ibland springer de bredvid bilen. Dom är glada och vill bara heja men det är inte utan att vi blir lite rädda att det ska ske en olycka när de springer för nära. Vi har hört och läst många historier om hur det är efter vägen, men vi tycker ändå inte att det är så farligt som vi hört. Jag tror att det är viktigt att anpassa hastigheten efter hur det ser ut och inte köra för fort. Vi har sett att i de flesta byar vi åkte igenom så finns det polis som visar tydligt att bilisterna måste sänka farten. Toppen bra! Vi har också märkt att de som går efter vägen oftast går på ”rätt” sida vägen vilket gör att de ser mötande trafik! Vet inte om de har haft en extra trafikdrive här uppe i norr.

BAHIR DAR

Plats: Från Gondar till Bahir Dar
GPS: N11 35.806 E37 23.137 Ghion Hotel, campar bakom hotellet vid sjön, tillgång till toa. Finns långsamt Internet.
Körda km: 160
Totalt körda km:14657
Temperatur: 29 C

Vi kom hit till Bahar Dar tisdag och har sovit två nätter här. Vi har besökt Blue Nile vattenfall utanför Bahar Dar och en kyrka som har både kindergarten och ett sponsorprogram för skolbarn. Vattenfallet var fantastiskt vackert och vi tog den långa turen vilket betydde en promenad på nästan två timmar, vada över ett vattendrag och en kort båttur på Nilen innan vi var tillbaka vid vår bil. Killen som guidade påpekade att det kunde vara lite jobbigt och sneglade på mig…. Jag fattar inget…. Ser jag så gammal och trött ut?…. Nå, han menade väl och det var ju gulligt av honom att förvarna. Vi njöt av allt det vackra och kände oss riktigt nyttiga efter utflykten. För att ha sitta i bilen som vi gör ger inte så mycket kondition. Sen att få besöka barnen på förskolan på eftermiddagen och höra om arbetet som kyrkan bedriver var en bra avslutning på dagen. Jag blir alltid så glad när jag ser och hör vad som görs för barnen här. Skola och utbildning är hur viktigt som helst och en förutsättning för att de ska kunna komma vidare i livet.

Ps. kan berätta att det är inte bara vi som fotograferar… igår blev David fotograferad av en etiopisk kille när han stod och diskade! Han kom sen fram till oss och sa att detta är inte enligt etiopisk kultur men han tyckte om det han såg och sa att han skulle tänka på det när han själv skulle gifta sig!

GONDAR

Plats: Från Kim and Tim Village till Gondar
GPS: N12 36.631 E37 28.316 Belegez Pension, campar inne på gården 50 Birr/per natt.
Körda km: 70
Totalt körda km: 14497
Temperatur: 26 C

Vi har njutit några dagar i lugn och ro i Gorgora och nu har vi kommit till Gondar.

När vi körde in i Gondar centrum så kom direkt en kille springande och frågade om vi kände några belgare. Det visade sig att John och Jonatan som vi träffat tidigare under resan var här. Här är vi inte anonyma om vi trodde det. Vi har besökt ”the Castle” här och strosat runt i stan och träffat många trevliga människor. Det finns en doft här som inte funnits i de andra länderna vi besökt. Jaja många dofter har vi upplevt, goda och mindre god, men denna är något alldeles särskilt förstår ni… En doft som är svår att beskriva men som ger mig lyckokänslor (kan man säga så tro?) Etiopien är ju kaffets land om ni inte visste det tidigare!? När vi åker eller promenerar så kommer ibland en ljuvlig doft av rostat kaffe som kittlar smaklökarna och får det att vattnas i munnen. Etiopisk kaffe är något alldeles särskilt och att få dricka det på traditionellt vis gör det ännu godare. Man sitter med och ser på från det att kaffebönorna rostas, stöts och kaffet kokas och sen serveras i små öronlösa kaffekoppar! Ibland kan det finnas kryddor i kaffet också. Så ni förstår att så kaffedrickare vi är så njuter vi nu. Vi har också ätit Etiopiens nationalrätt, injera wott och den går inte av för hackor den heller, men det ska jag berätta en annan gång.

Två dagar här i Gondar och vi känner oss nöjda. David säger att nu får det räcka med gamla stenar och kyrkor….. men vi har Lalibela kvar, så lite till blir det allt även för honom!

Nätterna är svala och vi sover gott. Klimatet här är mer som svensk sommar när den är som bäst.

HÄRLIG PLATS VID LAKE TANA

Plats: Från Metema till Kim and Tim Village Campsite, Gorgora, Lake Tana
http://www.timkimvillage.com/
GPS: N12 13.694 E37 17.964 En fin camping vid norra stranden av Lake Tana. Sista vägen från byn är inte den bästa men du kommer fram. Om du tror du är fel så är det säkert ändå rätt!
Körda km: 210
Totalt körda km: 14427
Temperatur: 33C

Det kändes bra att vara på väg och naturen förändrades drastiskt när vi kom in i Etiopien. Från att bara ha varit platt och stäppliknande landskap så blev det träd, grönt och berg. Vi steg hela tiden uppåt och som högst var vi på 2266 m ö h. Vi åkte igenom den ena byn efter den andra, glada vinkande barn och en massa kor på vägen. Förstår inte varför alla ska vara på vägen, men så är det i alla fall. Vi kände att vi ville ta en dag i lugn och ro och nu campar vi hos Kim och Tim vid sjön Tana. En fantastisk fin plats, ligger vackert och de har gjort fina små hyddor som man så småningom ska kunna hyra och de har även en liten restaurang där vi åt tillsammans med andra overlanders ikväll. De har haft denna plats i tre år men det är inte klart ännu. Jag kan verkligen rekommendera campingen för den som har vägarna förbi.

NYA RUTINER SEN NÅGRA DAGAR TILLBAKA…

Plats: Gedaref till Metema, Etiopien
GPS: Sover inne på ”campen” bakom Customs (Tullen).
Körda km: 150
Totalt körda km: 14217
Temperatur: 37C

Frukost i Sudan och förmiddagsfika i Etiopien tänkte vi… och så blev det nästan men inte som vi tänkt…. Vill ni höra vilken härlig dag vi haft?! Vi kom inte längre än 15 mil till gränsen mellan Sudan och Etiopien, över bron som var gränsen och in i Etiopien men sen var det stopp. Inte för oss personligen men för bilen… Har ni hört oss säga förut att vi ”hamnat” i det läget att landet vi ska åka in i har ändrat på reglerna helt nyss? Helt rätt, och nu har det hänt igen!!!

Vi körde in till Gallabat, gränsstaden på Sudans sida. När vi stannade till för att se vart vi skulle ta vägen så kom en kille fram till oss och sa att han skulle hjälpa oss. Det har vi ju varit med om nu några gånger förut också och vi tog emot hans hjälp. Det gick rätt snabbt för oss med allt pappersarbete på Sudans sida, ca 1 timme, och sen rullade vi över bron som var gränsen till Etiopien och staden Metema. Vår ”fixare”, följde med oss. Vi blev inskrivna vid Migration och fick vår stämpel i passet och sen åkte vi glada i hågen till Customs. En trevlig kille sa till oss att det har nya direktiv och vi måste ha ett brev från svenska ambassaden, eller en NGO, som kan stå som garant för att bilen inte blir såld i landet, alltså samma sak som Carnet. Det är bara det att här i Etiopien så accepterar de inte Carnet. Fråga oss inte varför. Jag måste säga att jag blev helt förtvivlad först, för alla har skrivit att den etiopiska sidan varit ”lätt” att komma igenom så vi hade trott att vi skulle komma en bit in i landet idag. Killen förklarade för oss hur vi skulle göra: Ni får lämna bilen här, åka lokal transport till nästa stad Shehedi, 34 km in i Etiopien, ringa till svenska ambassaden och be om ett brev och sen be att få det faxat till oss. Han förklarade också vad som skulle stå där. Det skulle vara våra namn, passnummer, bilens chassinummer, motornummer och vilken bil det är. Sen skulle det även stå att de garanterade för oss under den tid vi är i landet… Varför vi måste åka till nästa stad beror på att här i Metema har de inte elektricitet, inga datorer och ingen telefon. Även mobiltelefon fungerar dåligt. Vi förstod ändå att detta var något vi måste göra, och samlade oss och tog fram nödvändiga telefonnummer för att sen tillsammans med fixaren åka minibuss (det i säg en upplevelse) till grannstaden och ordna detta brev. Vi beslutade att ringa vår vän Daniel i Addis och be honom om detta brev för vi tyckte det var enklare och kanske säkrare att han kunde göra det idag. Sen tyckte vi att han känner oss bäst och blir en bra ”garant” genom det jobb han har. Klockan 16 var vi tillbaka i Metema med faxet, ett brev från Daniel. Tack och lov att vi hade honom! Det höll på att bli problem i alla fall trots Daniels fina brev, för en kille sa att det MÅSTE vara en ambassad, men som tur var, var inte killen långt borta som vi pratat med tidigare, och han höll fast vid det han sagt och nu sitter vi här och alla papper är klara och godkända. Men klockan blev så mycket så vi bestämde att sova kvar här i Metema och nu campar vi inne på Customs område och har haft en trevlig kväll med flera av de som jobbar här. Trevliga killar och väldigt pratsamma. Utan vår fixare, hade vi inte heller klarat detta, varken praktiskt eller mentalt. En mysig kille som fastnade i hjärtat och kommer att finnas där lång tid framåt. Vi hann prata mycket under de timmar vi satt i Shehedi och väntade på att bankmannen som skulle få vårt fax kom tillbaka från lunch. Vi fick alltså faxet till en privat bank där bankansvarig ställde upp och vi behövde inte betala ett öre för att vi använt hans tid och hans telefon. Om ni läser detta, så vill vi tacka så jättemycket för all god service vi fått!!

ETIOPIEN

Officiellt namn:
Ityop'ya/ Etiopiens federala demokratiska republik
Huvudstad med antal invånare:
Addis Abeba 3 231 000 (uppskattning 2009)
Antal invånare:85 200 000 (2008)
Yta:1 133 380 km2
Statsskick: republik, förbundsstat
Statschef: president Girma Woldegiorgis
Folkgrupper: oromoer och amharer utgör vardera runt en tredjedel av befolkningen; därutöver minoriteter som tigreaner, somalier, gurage, awi, welamo, sidama, beja m fl
Språk: amharinja och engelska används i officiella sammanhang; därutöver talas oromo, tigrinja, somaliska, afariska m fl
Religion: etiopisk-ortodoxt kristna, muslimer
Viktigaste exportvaror: kaffe, oljeväxter, khat, hudar, guld, baljväxter, boskap, kött
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN
BNP per invånare: 320 US dollar (2008
Biståndets andel av BNP: 17,3 % (2005)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 53 (2007)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år): 164 (2005)
Läs- och skrivkunnighet:   , 9 % (2006)
Tillgång till rent vatten: 22 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år): 0,9-3,5 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare): 1 (2007)
Korruptionsranking: 126 (2008)

SÅ BÄR DET AV IGEN…

Plats: Karthoum till Gedaref
GPS: N 13 53.511 E 35 24.680 Vid en polischeckpoint ca 15 km söder om Gedaref
Körda km: 390
Totalt körda km: 14067
Temperatur: 38C

Så fick vi våra pass och visum för tre månader! Vi har hämtat dem idag på morgonen vid 9 tiden och sen startade vi vår resa söderut med en gång. Det har varit lite fler checkpointer idag och vid en blev vi också registrerade. För övrig verkar poliserna mer vill prata bort en stund för det är inget viktigt de vill. Vägen har väl inte varit någon höjdare idag kan man påstå. Rakt fram nästan hela tiden, knappt en böj. Omgivningen har bestått mest av slättland, och träd och åter träd. Vi måste säga att även om Karthoum är en stor stad och men inte alls så mycket trafik som Cairo, så har vi tyckt att det varit bra dagar här. Det är ett härligt folk liv, otroligt trevliga människor som hälsar och är glada och det känns inte så stressat. Vi har nu kommit ut på landet igen och vår sovplats inatt är bakom en checkpoint. Vi har visst fått en viss förkärlek till poliser under den här resan verkar det som. Men vi tyckte det var en bra plats och polisen var med på noterna direkt.

I skymningen när vi satt vid bilen så var byborna på väg hem med sina djur. Getterna traskade förbi oss och ganska nära…. Djurskötaren satt upp på sin kamel och förde hem sin hjord. Den ena hjorden efter den andra passerade. Några av herdarna kom fram och hälsade och ville vi skulle ta kort så då gjorde vi det! Det kostade oss några vattenflaskor men det var det värt tycker jag, vatten behöver vi alla!

Idyllen var total till för en stund sen när polisen satte på generatorn…. Vi vet inte hur länge den ska brumma men vi känner oss trötta så vi kommer nog att somna ändå. Temperaturen är lite behagligare ikväll så det blir säkert en bra natt.

VÄRMEN

Ett intressant fenomen med denna värmer som vi upplever här i Sudan är att var du än sätter din hand, på campingstolen, muggarna i lådan, i bullpåsen, under kudden ja överallt, så är det 40 grader. Helt otroligt hur värmen kan tränga sig in och ”behållas” fast solen gått ner för länge sen. Någon (läs Tore) skrev i vår blog, att när det är så varmt som vi har det nu, så brukar han bli ”seg” och inte orka så mycket. Vet inte vad du Tore tror om oss, men vi är nog av samma skrot och korn. Självklart så orkar vi mindre, och tempot blir inte så högt, men vi njuter ändå. Varför vara så effektiva jämt?!

Det blir en liten krock i hjärnan av det värmen gör med oss, för samtidigt som vi tar det lugnt, och faktiskt njuter av det och av att få vara lata, så vill vi inte vänta för länge när byråkratin ska tugga och tugga om och ”stjäla” vår tid…då går temperaturen i kroppen upp och humöret visar sig… så vi inser att detta har ofrivilligt tvingat oss i på ”tålamodskursen”! Vi har klarat av några nivåer där men så glömmer vi vad vi lärt oss och så trillar vi ner igen…men då tar vi nya tag!

Det enda som kyler ned oss då är vattnet som vi kan ta ur vår kylbox! Tack och lov så fungerar den alldeles utmärkt!

ALDRIG HAR VATTEN VARIT GODARE…

Eller viktigare…

Kan man dricka hur mycket vatten som helst tro? Vi fyller på våra termosmuggar gång på gång och snart är det slut igen… Vi inser hur viktigt vatten är för att vi ska må bra och inte falla ihop av utmattning när värmen gör att kroppen andas ut all vätska som finns. Vi har också sett efter vägen i de senaste länderna vi rest genom, Egypten och Sudan, att de överallt står ”stationer” med lerkrukor och en mugg där den som är törstig kan dricka. Vi har funderat på vem som fyller på dem, om det är ”kommunen” eller någon annan men har glömt att fråga om det. Det finns även vatten på många platser, som kylts med ett kylaggregat. Vi har inte provat det vattnet utan har vårt eget lilla system. Tänk er en god bulle och ett kallt glas vatten (istället för kaffe) eller en smaskig chokladbit och ett glas vatten? Toppen gott!

Igår när vi hade ställt ut våra flaskor med vatten i solen, så frågade en av studenterna som bor är på campingen varför vi gjorde så. Vi förklarade och han frågade om det gjorts vetenskapliga tester på det och vi gav honom tips var han kunde söka information. Han tackade jättemycket för informationen och sa att detta måste han kolla upp! Kul tyckte vi!

VISUM FÖR ETIOPIEN

Om ni nu trodde att vi fick visum i söndags så fick vi inte det! Vi kom dit igår vid kl. 9 på morgonen bara för att hitta en vansinnigt lång kö... vi väntade en halvtimme, och sen gick och frågade igen vad vi skulle göra och damen sa att det var redan ca 50 personer inne och många väntade så hon tycket vi skulle komma tillbaka som idag, Måndag. Vi bad att få ansökningsformulär så vi skulle kunna fylla i men hon sa att det finns där inne och det får ni imorgon. Ok, vi börjar bli vana nu så vi åkte "hem", träffade en flykting som bodde på samma ställe som oss och som sett vår bil! Han var på väg till Sverige om några veckor!!!! Hoppas det går bra för honom, en fin kille som kallade oss tant och onkel (undrar varför?)
Vi klev upp tidigt åt frukost och var vid ambassaden redan 7.30, dom öppnar 8.30 och insåg att fler tänkts som oss. Det var redan fullt med folk där som väntade... Spelade inte så stor roll att vi var där tidigt för de som hade ett formulär fick gå först. Efter 2½ timme, i värmen, så kom vi in i ambassaden bara för att finna att vi skulle få ett formulär att fylla i och komma tillbaka nästa dag. alltså bara vända vid dörren!! Men ser ni då var inte Kikko så blid (om hon nånsin är det) längre... Vi hade gjort som damen sa och väntat i 2½ timme bara för att få ett formulär och komma igen om ytterligare en dag! Så det blev stora övertalningskampanjen och jag provade alla knep jag hade, och föklarade att vi kan omöjligt vänta en dag till och att vi åker med egen bil och att ..... Det tog skruv! Vi fick visserligen vänta en stund, men fick vårt formulär, fyllde i, ansökte för 3 månader och lämnade in allt. Efter ytterligare en stund så belv vi kallade till luckan och vi fick beviljat våra 3 månader, betalade 40 dollar och får hämta passen imorgon bitti vid 9.00. Säkert får vi vänta då oxå men nu har vi i allafall fått beviljat visum.

Till mina kära kollegor i Östersund, vill jag bara säga: detta var öppenmottagning men 10 gånger värre!! och dessutom så var jag en av dem i väntrummet... som gjorde som många andra, använde alla knep för att få komma in.... och en trött och förvirrad stackars tjänsteman ger efter tillslut...
Det är blandade känslor, men jag ska gå till tjejen som hjälpte oss och tacka lite extra. Jag ska säga att jag tycker att ni ska be chefen om fler handläggare så ni inte behöver jobba ihjäl er!! Iallfall så kommer JAG att känna mig lite snällare och hon blir säkert glad, tror ni inte det?

Vi hoppas allt klaffar för då åker vi imorgon mot Etiopien!

För en som eventuellt tänkte söka visum här, kom tidigt på morgonen, vid 7.30 och ha med er vattenflaska! förhoppningsvis så är det inte så här jämt.

NUBISKA ÖKNEN

RESEINFORMATION:
Plats: från Wadi Halfa till Dongola; Torsdag
Dongola till Khartoum, Fredag
GPS: N 15 31.440 E 32 34.220 National Camping
Körda km: 870
Totalt körda km: 13677
Temperatur: 46 C

NUBISKA ÖKNEN
Två dagar har vi varit på väg nu och vägen har gått genom öknen. Första dagen följde vi Nilen men vi såg inte mycket av den och vi såg inte så många odlingar som vi sett tidigare vid Nilen i Egypten. Jag har ju sagt tidigare i bloggen att jag vet inte vad jag tycker om öken egentligen. En del blir helt uppåt av att se sand och åter sand men jag har sagt tidigare att jag vet inte om jag giller det. Men idag, var det annorlunda. Både jag och David tyckte helt plötsligt att det var något speciellt med dessa sandiga kullar och färgerna i sanden. Ja, det var rent av vackert! Det ger en sorts frihetskänsla när man tittar ut över de enorma vidderna. Inga fyrkantiga hus eller kantiga murar eller raka gator… alla linjer är mjuka och följsamma och ger harmoni…

Hmmm, det var faktiskt vackert idag! Värmen var det inte heller något fel på ( eller så var det fel på den) för termometern gick ända upp till 46 grader, sån jag tror inte ens svärfar skulle ha haft på sig fleecejackan idag om han varit med oss!

Nu har vi krånglat oss in i khartoum och campar på National Camping Residence. En lugn camping, vi är de enda i bil, men det finns många som verkar bo på typ hostel, dam och herrsida på området. Vi bor någonstans mitt emellan. Imorgon blir det att söka upp Etiopiska ambassaden för att ansöka om visum. En av orsakerna varför vi kört rätt långt på två dagar är just för visumansökan. Vi vet ju att rutiner förändras och ville inte förspilla tid för det.

.

VI GILLAR WADI HALFA

Vi har hört en hel del om Wadi Halfa och det har inte varit positivt. Det är ingen hipp plats direkt men den har någon sort charm ändå tycker jag. Det känns som att jag nu kommit till Afrika! Och jag älskar det!! En tämligen trädlös plats, bara sand var man än ser, breda gator, små beiga hus… små butiker i varje hörn, allt från kopieringsbutiken, hårfrisör, matbutiken och så några små restauranger och hotell. Det andas lugnt och ro och människorna verkar ta dagen som den kommer. Alla hälsar är trevliga och glada, så där lagomt trevliga ni vet, som vi svenskar gillar. När vi gick runt där sa jag till David att nu fattas det bara en kvinnlig detektivbyrå så är bilden komplett! Vi mötte polisen i sin bil och han stannade och hälsade oss välkomna till Sudan, han föreslog också att David skulle följa med honom in till Frisören dit han var på väg för att färga sin mustach!! Men David tackade nej, konstigt… O frivilligt blev vi här i två dagar för att pråmen tog längre tid än beräknat men vi tyckte det var sköna dagar, även om det var varmt, 38C, inget vatten på morgonen och mygg… hotellet var inte första klass, men vi hade en säng i alla fall och vi hade en fläkt i taket. När så pråmen kom och vi kunde hämta bilen så kändes det ändå skönt att vara på väg igen.

VILKEN NATT!!

När vi lämnade Aswan på måndagskvällen började det mörkna, solen hade gått ner och alla på däck började ordna till sina sovplatser, det var varmt och skönt i vinden och en märklig känsla infann sig. Det var bönestund och alla dessa vitklädda män, och andra också förättade sin bön där mellan väskor och lådor och människor som satt och åt. Mannen bredvid mig, hade mjuknat nu efter lite småprat som vi försökte oss på och helt plötslig flyttade han på några stora väskor så att vi fick plats med våra båda liggunderlag. Jättegulligt! Vi låg som packade sillar, fanns nästan inget golv att gå på om man ville det. Vi var 5 utlänningar vad jag kunde se, och resten var sudaneser på väg hem. Många var affärsmän som varit och köpt varit på inköptsresa till Cairo för att sälja i sina butiker. Mannen bredvid mig hade en shop i Karthoum berättade han. Alla var så trevliga och försökte prata med oss och berättade gärna om Sudan. Vi kände oss välkomnade och priviligerade som fick dela däck med alla dessa människor. Folk började somna och vi låg där och småpratade, David och jag, tittade på den fantastiska stjärnhimmlen ovanför oss och undrade om det var sant, om allt detta hände oss? Är det verkligt att vi ligger är och får uppleva denna nära gemenskap med alla dessa människor. Vi var jätteglada att vi inte tagit en hytt, utan valde att ligga på däck!!! Vi tycker det var absolut det bästa vi gjort! Inte den mjukaste sängen kanske, men vad gör det för en natt?!?
Morgontimmarna gick fort, och snart var vi framme i Wadi Halfa. Hela båtresan tog 17 timmar. Det som bekymrade oss var Dylan, motorcykelkillen från Schweiz, för när de körde på motorcyklarna på pråmen så i allt som hände så blev det så att han glömde sitt pass i motorcykeln och nu fick han inte komma i land i Sudan… Vi var inte glada att lämna honom på båten men vi kunde inget göra. Vi trodde det skulle ordna sig när pråmen kom men det blev tyvärr inte så. Nu har Dylan fått åka båten tillbaka till Aswan och hans Mc är i Wadi Halfa… med hans pass. Vi hoppas det löser sig, men vi vet inget ännu.

OBESKRIVLIGT

Vet inte hur jag ska kunna beskriva detta dygn för er?! Vi har gjort ett uttåg ur Egypten till Sudan med den för overlanders ”berömda” båten på Nassersjön! Vi är fulla av intryck och av totalt förvirrade upplevelser blandat med en otrolig glädje att få vara med om detta hur vansinnigt tokigt det hela ändå varit. Kan man säga så tro? Jag vet inte, men det är så vi upplevt detta senaste dygn…
Vi vaknade på morgonen vid Nilens strand, åt vår frukost och njöt av den ljumma morgonluften och solens uppgång. Vi visste att vi hade en spännande men oundviklig dag framför oss, om vi ville komma till Sudan. Vi har läst många berättelser om den bedrövliga båten, och allt om kring själva utchekningen ur Egypten, men nu är det vår tur att se vad detta är! Vi förstod att det skulle bli en alldeles annorlunda dag på gott och ont.

LÄS MER HÄR >>

SUDAN

Officiellt namn:
Al-Jumhuriya al-Sudan/ Republiken Sudan
Huvudstad med antal invånare:
Khartoum 8 900 000 (uppskattning 2008)
Antal invånare:
39 400 000 (2008)
Yta:
2 505 813 km²
Statsskick:
republik, förbundsstat
Statschef:
president Omar Hassan Ahmad al-Bashir
Folkgrupper:
uppemot halva befolkningen räknar sig som araber; näst största folkgrupp är dinka
Språk:
arabiska är officiellt språk; engelska mellan olika folk i söder; hundratals lokala språk varav kushitiska och nilo-sahariska är viktiga grupper
Religion:
islam (sunni), kristendom, traditionella afrikanska religioner
Viktigaste exportvaror:
boskap, hudar, skinn, sesamfrön, bomull, olja, naturgas
Medlemskap i internationella organisationer:
Arabförbundet, AU, FN, OIC
BNP per invånare:
1 630 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP:
6,6 % (2005)
Världsbankens landkategori:
låg-medelinkomstland
Medellivslängd:
57,4 (2005)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år):
62 (2005)
Läs- och skrivkunnighet:
61,5 %
Tillgång till rent vatten:
70 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år):
1,6 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare):
21 (2007)

INFORMATION ANG. VISUM OCH RUTINER I ASWAN

Visum för Sudan:
Om ni ska söka visum i Cairo för Sudan och det verkar ta lång tid, som det gjort de senaste veckorna, kolla om ni inte kan söka från Egyptiska konsulatet i Aswan. Fick information från en kille som sökte sitt visum här i Aswan förra veckan och det gick på någon timme så var det klart. Kan vara värt ett försök om ni inte vill vara i Cairo och vänta.

Visum för Etiopien:
Om ni inte söker visum för Etiopien i Cairo, informerade Etiopiska ambassaden i Cairo, att det går lika bra att söka i Karthoum.
Rutiner för färja i Aswan:
Vi vill inte göra någon detaljerad beskrivning för hur det går till vid köp av biljetter och annat det är många andra som gjort. Finns en del info i vår blog om ni önskar.

Ett tips som vi ändå vill ge är att ni ringer och bokar med Mr Saleh minst en vecka innan den dag ni önskar resa. Han kommer då att ge er den information ni behöver. Nile River Valley Transportation, Mr Saleh, telefon: 0020 183 160 926.Co-ordinates: N 24’05.949 E 32’53.982, Det kan var fullbokat vissa turer och svårt att få plats. Just nu går båten på måndagar.

Som vi sett så förändras rutiner hela tiden och det som gällde förra veckan gäller kanske inte nu. Så det är viktigt att ta information som ni hittar på nätet med en nypa salt. Enbart som en riktlinje. OBS! Gäller även denna information !!

DAGEN FÖRE AVRESA MED BÅTEN

Söndag… här tappar vi totalt begreppen om vilken dag det är. Här är det ju fredagen som är helgdag vilket gör att även för oss så blir söndag en vanlig ”arbetsdag”. Vi har nu fått våra biljetter och sitter vid Nilen och skriver. Just nu känns det bara som en väntan på imorgon och resan till Sudan. Vi kommer att var ganska många utlänningar på båten förutom sudaneser. Nio motorcyklister (8 från Finland) och två bilar.

Imorgon kommer vi inte att kunna skriva och säkert en vecka framåt blir det tyst… så ni vet vad som händer. Gissar att nästa gång blir i Karthoum.

BYRÅKRATI PÅ HÖG NIVÅ

Vaknade tidigt idag. Natten var sval och skön och vi har sovit gott. Vi åt frukost och åkte till Mr Salehs kontor på Nile River Valley Transportation Vi kom dit vid 9 tiden men han hade inte kommit då så vi blev välkomnade att sitta ner och vänta. Mannen vid skrivbordet sa att han kommer om 5 – 10 minuter vilket vi förstår betyder att det kan bli mer än det… En kille till kom och han var Schweizare och åkte motorcykel. Dylan, en trevlig kille, som vi pratade med under tiden vi väntade. Till slut kom Mr Saleh och vi fick träffa honom. Han var mycket trevlig, korrekt och gav oss all den information vi behövde idag. Vi fick veta att rutinerna ändrats så idag var det bara Traffic court som gällde och sen på måndagmorgon ska vi till traffic police och sen får vi eskort ut till hamnen. Tjusigt va? Så det som vi läst på om hur proceduren skulle gå till gäller alltså inte…. Ni ser det är inte så lätt att vara svensk och vilja planera. Vi har tack och lov redan accepterat detta och vi tycker att det går förvånansvärt bra ändå.. även om det hettar till när man är varm, törstig och bara får vänta och vänta. Så blev det vi Traffic court också idag. Vi åkte dit tillsammans, två bilar och en motorcykel. Ett kontor som ligger i ett helt vanlig hyreshus mitt i ett kvarter och utan skylt men de kände igen vår typ av ekipage så det var inte svårt alls att förstå att vi kommit rätt. Det vinkade glatt fram oss till en kille som satt på trottoaren med en stol framför sig som skrivbord (är det det som är att ha kontoret på fickan tro?) Det som skulle hända idag var att trafikdomstolen skulle intyga att David inte varit inblandad i någon trafikförseelse eller något annat med bilen och att han inte har några obetalda böter. När alla papper var klara och kopierade fick David skriva under ett papper på arabiska ( tror inte han vet vad han skrev under egentligen) sen sa killen att vi fick gå över till kafeet på andra sidan gatan och vänta en halvtimme. Hmhm… en halvtimme….Vi gick dit, tog en dricka och satt och pratade med de som skulle bli våra reskamrater på båten. Trevliga killar! Halvtimmen blev ca 4 timmar… det var varmt, blodsockret sjönk och ingen mat… men så var det helt plötsligt klart, och David hade fått den viktiga lilla lappen, 7x7 cm, och vi kunde åka till Mr Saleh för att köpa våra biljetter. Han måste alltså veta att vi var skuldfria innan vi fick köpa ut våra personbiljetter. När vi kom till kontoret så var han där, men problemet var, att den person som skulle skriva ut biljetterna hade gått för dagen. Jaha, då var det bara att le och se glad ut ändå och komma tillbaka imorgon 9.30 enligt Mr Salehs önskan. Puh, det är inte alltid enkelt livet! Efter denna strapats så var det gott med lite mat och sen var det bara resten kvar imorgon…

FRAMME I ASWAN

RESEINFORMATION:
Plats: Luxor till Aswan och Adams home
GPS: N 25o42’673 E 32o38’934 - 21 m
Körda km:240
Totalt körda km: 12807
Temperatur: 37 C
Efter en god och sval natt så har vi åkt vidare till Aswan som blir sista hållplats i Egypten. Det har varit lugnt på vägen idag för det är muslimernas helgdag. Vi kom fram vid 14 tiden och har försökt att hitta de platser vi måste besöka imorgon. Det var inte alldeles lätt, eftersom vi har enbart den lilla gps:n, men vi hittade iallafalll Mr Salehs kontor så vi har bestämt att vi åker dit först imorgon så får vi se om han kan ge oss ytterligare information. Vi blev omkörda idag av de två killarna från Tjeckien och Slovakien och sen så stötte vi på dem i Aswan. Eftersom vi letat campingen men inte hittat den så kollade vi med dem och de tog fram platsen på sin gps. Det var som vi misstänkte på andra siden Nilen så vi åkte dit och där står vi nu bakom Adams home (camping) vi ser över hans hus ner mot Nilen och hur de stora båtarna glider fram. En ljummen och skön kväll är det och vi har kollat in kartan lite och ätit middag, nudlar blev det idag. Trevlig och gästvänig personal som verkligen vill att vi ska trivas. Det som kan vara nackdelen att bo här om man blir några dagar är att det inte finns skugga för bilen dagtid, men för vår del som bara sover här och åker in till stan på dagen är det jättefint. Vi förstår på dem att de är många som väljer att bara komma en natt och sen lämnar det och vi föreslår dem att ha Internet för det kan göra att fler kommer tillbaka även om de måste göra de ca 10 km från stan. Det är lugnt, fint och rymd här där vi står och vi tycker om det och tror att även andra skulle göra det.

LUXOR

RESEINFORMATION
Plats: Asyut till Luxor, Rezieky camping
GPS: N 25o42’673 E 32o38’934 - 21 m
Körda km: 300
Totalt körda km: 11867
Temperatur: 38 C

Började dagen med en härlig frukost på hotellet. Ursäkta våra ”Coco Cola-bekantskaper” från Tyskland: Ni har inte som vi varit på luffen i över två månader och ätit bussmat…för då hade ni också tyckt att en sån här frukost varit rena drömmen! Hotellpersonalen var toppentrevliga och vänliga och vi fick låna toalett och använda deras WIFI helt utan kostnad! De tyckte nog vi var några udda typer som valde att sova i en buss så där, men dom visade det inte med en min, men de sa att de hade aldrig varit med om det tidigare… Asyut är inte en stad dit turister brukar åka, men vi tycket om staden där den låg vid Nilen!

Vi bestämde oss att inte ta Desert road ner till Luxor för vi tycker det räcker med öken tills vi kommer till Sudan. Igår valde vi ju att åka ökenvägen på den västra sidan men idag har vi tuffat fram efter Nilens östra strand med palmer och åter palmer som kantat vägen. Härliga odlingar längst efter hela vår väg, små byar och samhällen där vi förstår att mångas levebröd är just Nilen och vad den kan ge i form av vatten till deras odlingar. Vi har njutit av allt det vackra och hann även med förmiddagskaffet idag! Inga poliser som följde oss idag, men dom fanns vid varje checkpoint och hade full koll på vilka vi var när vi passerade.

Vi har märkt att tempot i trafiken varit högre här nere än vi sett tidigare. Vi har sett mer galna omkörningar och tyvärr även en bilolycka. Vi har sagt att vi inte kommer att köra mörkerkörning under den här resan och det av säkerhetskäl. Trafiken är helt annorlunda här och i mörker med dåliga lysen eller inget lyse alls, och dessutom vansinnesomkörningar, så räcker det att köra dagtid. Tyvärr på grund av krånglet med vårt visum så har vi dåligt med tid och kommer inte att kunna se det vi önskat här i södra delen av Egypten. Men vi har sett en hel del ändå och vi har många länder kvar, så vi känner oss rätt nöjda.

VI HAR LAGT UPP BILDER NU FRÅN EGYPTEN UNDER FLIKEN BILDER!!

ON THE ROAD AGAIN

RESEINFORMATION
Plats: Cairo till Asyut
Gps: Sover utanför Al Watania Palace
får låna toalett och WIFI (ska äta hotellfrukost imorgon)
Distans idag: 400
Total distans: 11567

Dagstemparatur: 32

Det låter kanske galet, men oj vad skönt att vara på väg igen!!! Vi har blivit riktigt bitna av detta! Vi är otroligt glada och tacksamma för att vi har vårt visum nu och vi kommer att vara vid båten i tid, In Shalla.
Vi steg upp tidigt och gjorde oss klara att åka. Innan vi lämnade Cairo tankade vi fullt .+ 80 liter i dunkar. Kostnad 167 sv.kr. vad sägs om det?
Den ena chekpointen efter den andra åker vi igenom. Ofta så frågar de bara vart vi ska och tar vårt bilnummer och önskar oss välkomna till Egypten. Men ser ni idag var det annorlunda. Kanske dom visste att vi kännde oss som kungar idag, med våra visum för Sudan i passen.... Vi fick poliseskort! Det ni! Dom var så trevliga och började med att köra efter oss till nästa distrikt där tog nästa glada gäng över. Ibland var dom före, ibland efter eller så körde de ifatt oss. Så häll de på ca 200 km. Sista biten innan vi kom fram till Asyut där vi ska sova nu fick vi åka själva. Återstår att se vad som händer imorgon. Men vi behöver inte vara oroliga, dom hittar oss alltid och skulle man ngn gång stanna för att t.ex titta på kartan (har hänt oss) så  på fem minuter så är polisen där och undrar om vi behöver hjälp. Fundera inte så mycket på detta med poliseskorten nu, det var inte för att det var vi (om ni nu trodde det) utan de gör så med turister som kör vissa vägar. Men det känns helt ok, även om vi blev lite tressade, för man vill ju inte sinka dem för mycket i sitt arbete, så vi missade förmiddagsfikat....

IDAG DÅ????

Det var med klappande hjärta men ändå förhoppningsfulla som vi tog vår taxi in idag på morgonen till Sudans ambassad. Vi visste att om vi inte får det idag, tisdag, så är ambassaden stängd onsdag (helgdag) och torsdag blir försent för oss att hinna till båten vi bokat. Får vi det på torsdag så lämnar man in passet på förmiddagen och hämtar det vid 15 tiden och sen förstår ni att köra ut ur Kairo tar också sin tid. Så isåfall så har vi en dag på oss att köra nästa 80 mil, men allt vad det innebär av vägstandard, trafik och poliskontroller…
Vi klev in på ambassaden, väntade ca 5 minuter och sen var det vår tur. Mannen bakom luckan lämnade oss ett papper bad oss betala 100 USD/person och sen sa han att komma tillbaka vid kl. 15.00 och hämta våra pass…. Vet ni, han kunde nästan fått en kram för det (men vi hade bara en glugg att prata genom så det gick inte). Vi väntade så gärna till eftermiddagen bara vi får våra visum!!!

Kanske någon undrar: Varför sökte dom inte visum från Sverige?

LÄS MER HÄR >>

KYLAN ÄR HÄR OCH INGET VISUM ÄN...

1 oktober gick vi över till vintertid här i Egypten, och vi har nu samma tid som i Sverige ( för en månad). Något mer måste ha hänt den första oktober… ”någon” måste ha skruvat på termostaten för värme också för helt plötsligt så har här blivit kallare. Jag menar verkligen helt plötsligt. Det är ca 5 grader skillnad än för 2 dagar sedan! Dagtid har vi haft ca 35-37C och nattetid 32-33 grader och nu visar termometern på ca 33C dagtid och 27C nattetid. Det har blivit så att täcket (läs lakanet) kommit fram igen och morgonen kan var riktigt sval, 24C kanske. Jag förstår verkligen att många ”glider fram” i den otroliga värme som varit här, för gör man minsta kraftansträngning så rinner det i pannan. Jag förstår också många Kairobor sm har möjlighet lämnar storstan när det är som varmast. Den största skillnaden nu är ändå, tycker vi, att det är kallare på natten och gör att vi sover bättre. Vet inte om detta gäller endast här, i övre delen av landet, men det visar sig när vi åker söderut… när det nu blir… för vi har inte fått våra Sudanvisum ännu och det börjar bli kris om vi ska hinna med båten i Aswan till Sudan. Vi har reserverat plats för den 11 oktober och hoppas det ska gå!?! Problemet för vår del är egentligen att båten bara går en gång i veckan och om vi inte kommer med då så får vi problem med vårt Egyptiska visum som går ut.
Det är mycket som ska klaffa ser ni!

RENAT VATTEN

Vi har klarat oss bra vad gäller magproblem och annat och vi har inte haft några problem med att få tag i bra vatten. I flera länder har vi kunnat ta vatten direkt ur kallkällor högt i bergen och vi har fyllt våra vatttentankar under bussen. Nu finns inte den möjligheten och vattnet här i Egypten vill vi inte dricka direkt ur kranen för det ser inte bra ut, luktar inte heller bra. Familjen vi besökte rådde oss också att köpa dricksvatten även om de själva drack direkt ut kranen ibland men det smakade inte särskilt gott.
Så nu har vi för första gången använt oss av den nya tekniken att rena vatten på ett mycket enkelt sätt!!!
NU BLEV NI ALLT NYFIKNA VA?

LÄS MER HÄR >>

UT I ÖKNEN SKA VI GÅ...

RESEINFORMTION:

Från: Cairo - Wadi El-Rayan – Cairo
Körda km: 300 km
Totalt körda km: 11167
Temperatur: 44C
Eftersom vi måste vänta på visum för Sudan så har vi valt att följa tipset som den blonde svensken vi träffade på ambassaden gav oss. Vi åkte till Wadi El-Rayan (WRPA) igår. Ett naturskyddat område som ligger väster om staden Fayom, ca 14 mil söder om Cairo. Vi har haft två fina dagar där. Egyptens enda vattenfall fanns mellan de två sjöar som ligger där. WRPA räknas som porten in till västra öknen, och öken var det överallt. Det är något speciellt med denna tystnad och lugn som man måste vänja sig med. För min del så tar det ett tag innan jag verkligen kan njuta av stillheten.

2005 blev Wadi El Halil (valley of the Whales), som ligger längst västerut i nationalparken, klassat som världsnaturarv av UNESCO. Det pga. värdet av de fossilier som finns där. Man har hittat 40 miljoner år gamla valskelett. WRPA är ett samarbete med Italien. I naturreservatet finns ett Turistcenter vid den övre sjön, där man kan läsa om arbetet som gjort, men även se skelett av valar. I detta område så regnar det enbart 10 mm per år och sägs vara en av de torraste platserna på jorden.

De vi tyckte var vackrast var natur själv. De blå vattnet mot den vita sanden när solen gick ner var otroligt vackert. Långt bort från Kairos liv satt vi där och njöt av tystnaden och beskådade den fantastiska stjärnhimlen. Tyvärr så bodde det flugor här också, och vi stannade tills det började bita oss för mycket…då valde vi Kairo igen och nu får vi se vad som händer med visum imorgon.

Är du intresserad att läsa mer om valarna kan du säkert hitta information på UNESCO:s sida på Internet!!

VISUM?

Förhoppningsfulla, men redan lite luttrade efter tidigare ambassadbesök (Istanbul), satte vi oss i taxin med Khaled som chaufför. Måste säga innan jag fortsätter, att han är en toppen chaufför ( vi är inte rädda fast vi kanske borde vara det i denna galna trafik). Han har även ett ordinarie jobb som lärare. Det är mycket vanligt här i Kairo att som familjeförsörjare måste man ha två jobb för inkomsten är låg och det kostar att leva här oxå. Vi fick vårt brev från svenska ambassaden och ställde färden till Sudans ambassad. En otroligt oansenlig ambassad som låg i källarplan på ett hus och skylten var nästan obefintlig. Vi frågar en man om vi får visumet på eftermiddagen ( eftersom det varit problem förra veckan och Khaled ville veta när han skulle hämta oss) Svaret blir ja!!!!
Vi väntar på vår tur, och bredvid mig på bänken sitter en blond svensk kille som inte var så säker på att vi skulle kunna få det idag… Tyvärr så hade han rätt! EN VECKA får vi vänta! Nämen detta kan inte vara möjligt? Det går inte!!!! Vi vill inte vara här så länge och vi ska ju med båten!! Men vem bryr sig om det? Vi får i alla fall göra ansökan, som det först verkade som att vi inte skulle få göra idag heller. När vi lämnar in alla papper till mannen i luckan så säger vi lite försiktigt men bestämt: ” vi kan inte vänta en vecka för vi har en båt vi ska åka med.” efter en stunds argumentation säger han: Kom tillbaka om två dagar, torsdag! Vi tackar ödmjukast, pratar med den blonde diplomaten, som bestämt att han ska stå kvar där tills han får sitt visum… undrar om han står där än…

Vi vet inte om mannen bakom luckan sa två dagar för att vi skulle bli lite gladare och lämna honom eller om vi verkligen kan få det då!?! Det återstår att se…

Innan vi åkte hem till bussen, så råkade vi ut för en attack i försäljningsteknik av första klass, av en ”doktor” som sålde naturoljor för olika krämpor. Detta är förövrigt inte ovanligt här och det är ofta bra saker de säljer. Han var otroligt slagfärdig och skicklig, vi var törstiga och lite nere, så alla som var positiva kändes roligt att träffa, men det höll på att bli vårt fall! Men ser ni, där gick han på pumpen. Mellergård tände till och inte ett pund fick mannen, fast han verkligen gjort allt för att vi skulle bli lurade. Ursäkta mig, om jag låter lite ettrig, men en annan gång kan jag berätta hur han gjorde, och det var att luras, jag lovar. Vi har träffat flera som blivit lika behandlade och varit minst lika upprörda, och dessvärre inte ”vågat” annat än köpa i ren frustration. Det handlar inte om sättet att pruta och göra affärer i den här delen av världen, det vet vi hur det fungerar och accepterar, utan det är ett sätt att gå på turister som enbart ger negativt effekt. Jag tror att ni som kanske varit hit förstår oss. Jag kan även tro att det är vi som turister som förstört en del och gjort detta sätt att sälja möjligt. Men den diskussionen kan vi ta när vi kommer hem igen. Vi kommer att vara mer försiktiga en annan gång om den gången kommer, och det gör den säkert om vi befinner oss på typiska turistmål.
Det gäller att säga nej, artigt men bestämt redan från början.

VI ÄR VERKLIGEN PRIVILIGERADE

Så kom söndagkväll, och kvällens värd, Tarek, kom och hämtade oss i sin bil. Vi hade pratat med dem dagen innan och de var lika positiva och glada som när vi träffades vid parkeringen vid Sueztunneln härom dagen. Han var lite sen när han kom och vi förstod varför när vi satte oss i bilen och skulle åka de 10 km hem till familjen. Trafiken var helt enkelt gräslig! Vet inte när jag sett så många bilar under en så pass kort bilresa. Sen var vägen inte den bästa hela tiden. Han försökte ta lite mindre vägar för att de stora var totalt packade med bilar. Fadya, frun i familjen, hann ringa och undra var vi var för maten var färdig! Det bor 20 miljoner i Kairo och där finns ännu fler bilar…. Så gissa om det var svettigt, trångt och mycket tutande (Davids signal är inte så märkvärdig här i Kairo måste jag säga). Tarek som är polis till yrket hade en hel del intressant att berätta om trafiken och hur man kan köra, men jag föreslog David att inte lyssna för mycket för jag tror inte det skulle gå hem hos polisen i Sverige!
Hela familjen var hemma och vi fick se deras vackra hem! Fantastiskt! Vi blev bjudna på egyptiska delikatesser och det var utsökt gott! Vi kände oss verkligen välkomna och är ödmjukt tacksamma för alla nya vänner vi får efter vägen! Äldsta dottern, Rana, är förlovad och ser framemot bröllopet som kommer att bli av någon gång framöver. Hon själv sa 3-4 månader, men mamman sa kanske ett år... så är nog mammor tror jag… kanske ville ha dottern kvar ett tag. Vi hade en jättetrevlig kväll och vi hoppas kunna hålla lite kontakt framöver. Vi sa att i Sverige skulle det aldrig hända att någon kom på en parkeringsplats, hälsar och pratar och sen bjuder hem vilt främmande människor bara sådär rätt och slätt. De sa att det inte är vanligt här heller, men i deras familj är det inte konstigt och de tycker om att få nya vänner. Tarek har varit en hel del utomlands pga sitt arbete som polis vilket gjort att de även haft en del utländska besökare.

Vilken tur vi hade som var där just då på denna parkering, den dagen och den stunden!!! Om nu någon undrar om vi lärt oss arabiska efter vägen, så tyvärr är det inte så, ut hela familjen kunde engelska.
Detta blev ytterligare en minnesvärd kväll att stoppa in i minnesalbumet!

CAIRO

RESEINFORMATION:
Plats: Från tunneln vid Suez till Salma camping i Cairo
(Giza ca 10 km söder om Cario centrum)
GPS: N 29o58’10.6”: E 31o10’29.0”
Körda km:130
Totalt körda km:10867
Temperatur: 33C

Idag har vi kommit till Cairo. Det gick faktiskt bra att köra fast Ingrid krånglar. Karta, lilla GPS:n, en bra chaufför, och en kartläsare så hittade vi direkt. Det är inte den mest upplyftande camping, men vi har det vi behöver, toa, dusch och lugnt. Vi sov inte toppen förra natten så nu hoppas vi på en bra natt. Vi har också fått veta att inga ambassader är varken imorgon eller lördag så det blir att göra lite andra små utflykter. Ska besöka pyramiderna har vi tänkt och sen ska här tvättas och städas…



Extra info:
Ok, med gräslös camping, lite träd. Enkla faicliteter, inget internet. Campingen kan ordna taxi för besök till bl.a ambassader.
Sakara road - Harania village - Giza – Egypt
Pris: 30 EP/persoon (2010)
Tel: 33815062
Mob: 0104871300
Mail: salma.camp@yahoo.com

JAG KAN INTE RÄKNA DEM ALLA…

…jag menar alla de berg som vi sett dessa dagar… och så alla checkpointer där standardfrågorna är: Var kommer ni från? Vart ska ni? Vad är er nationalitet? Ibland klämmer de i med en extra fråga (till David först och främst: What is your name? Vid en kontroll så ville han ha mig till att vara egyptiska för att jag såg ut som en sån…. Vet faktiskt inte om det är mitt ”mörka” hår han åsyftade…Men åter igen så är alla toppen trevliga och vi känner inte något besvär av alla kontroller. Tre dagar har vi varit på Sinaihalvön och det har varit allt igenom bra dagar. Vad gäller bergen så är de inte heller till besvär utan det är väl mera så att man tittar och tittar och ibland så känner man att nu räcker det, vi kan inte ta in mer intryck! Det är fullt! Då är det skönt att ta en slappardag och ”bara vara”. Vi har haft jättetur med att hitta fina platser att bo på och det är ju roligt när det är både fint och tryggt. Till er som tänker ta den här vägen någon gång på er semester så titta under fliken ”campingar” så har vi skrivit in de platser vi rekommenderar. Stig och Birgit, de vägar vi hitintills åkt går utmärkt att åka med en större husbil också!!
Ursäkta om jag blir tjatig, men jag måste bara få säga vad som hände precis nu när vi sitter i bilen och jag filar på ett nytt inlägg. En hel familj kom förbi och pratade med oss. Så nu är vi hembjudna till denna familj på söndag! De bor i Kairo och nästan i samma område som ”vår camping” är! Vi får se vad det blir av det hela. Dom insisterade verkligen och lämnade sina telefonnummer och ville att vi skulle ringa dem på lördag eftermiddag.

Visst är livet spännande?!!!
Fortsättning följer.

PS. En liten fråga till er där ut i övriga världen: Tror ni att vi har anpassat oss till ”overlandlivet” nu för häromdagen kallade jag campingstolen för fotölj?? DS

HÄR KOMMER VI, EGYPTEN!

RESEINFORMATION:
Från Aqaba, Jordanien till Nuwebia, Egypten (färja som tog 2 timmar)
GPS: N29°10.977` E034°43.244`
Körda km:30 + 2 timmarsbåtresa
Totalt körda km: 1021
En ny dag och dagen efter valet…
För vår del så började dagen med vi skulle göra oss klara för avfärd till färjan och Egypten. Vi sa hej till våra ”grannbilar”, två franska par, en bil gick norrut och de andra skulle köra till Egypten via Israel. Kanske vi ses någonstans på Sinaihalvön...

Vi kom till färjehamnen vid 10.30 och det tog inte mer än ca 35 minuter så var vi klara och färdiga att åka ombord på färjan. Vi frågade en kille när färjan skulle avgå och fick beskedet klockan ett och att resan skulle ta två timmar. Vi hade själva läst på nätet på bolagets hemsida att båten skulle gå klockan 13.00 men när vi köpte biljetten så sa hon att det går klockan 12 och tar en timme. Trots att hon var jättegullig och trevlig så hade hon, i alla fall vad gäller detta, helt fel. Båten avgick prick kl. 13.00 och kom fram vid 15.00. På båten köpte vi lunch, kyckling med curryris. Det visade sig vara en sån där matlåda som pappa Jonas och mamma Matti brukar äta ibland! Jättegod tyckte vi! Vi har ju ätit ganska enkelt dessa veckor vi varit ute så allt känns lite lyx när man får lite extra krydda och någon annan fixat maten. När vi kom fram till Nuwebia så fick vi vänta ca 30 minuter innan vi fick köra av färjan. Sen så försökte vi med hjälp av instruktioner vi hämtat från nätet påbörja processen. Efter 1½ timme var vi igenom och åkte till vår fina sovplats.

Vi åkte norrut mot Sawacamp, som vi fått tips om på Internet. Det ligger 20 km från Nuwebia direkt vid havet. Vi pratade med ägaren Salaama, och det visade sig att de inte hade någon direkt plats för campare, men eftersom vi hade 4WD så fick vi stå på en plats alldeles nere vid vattnet men utanför campen. Vi fick tillgång till toa och dusch och ett mycket bra pris!!! Vi kan verkligen rekommendera denna plats!! Sawacamp bestod av fina små ”bambuhus” med ett rum i varje hus, en liten veranda med trasmatta och en hängmatta!
http://www.sawacamp.com/

OBS!
För er som vill veta lite mer om själva gränsövergången:

LÄS MER HÄR >>

EGYPTEN

På följande sidor presenteras ambassadens landrapport för Egypten. Rapporten uppdaterades senast 2008-11-20.

Officiellt namn: Arabrepubliken Egypten
Yta: Ca 1 miljon km2 (ca 2 ggr Sveriges yta), varav ca 4% odlingsbart
Folkmängd: Ca 80 miljoner
Befolkningstillväxt: Ca 1,68 %
Huvudstad: Kairo (ca 17,5 miljoner invånare)
Statsskick: Republik
Statschef: President Hosni Mubarak (1981-)
Regeringschef: Premiärminister Ahmed Nazif (2004-)
BNP: Ca 134 mrd USD
BNP/capita: Ca 1 675 USD
Inflation:
Ca 16 %, officiellt KPI 4 %
Tillväxttal (BNP):
Ca 7 %
Valuta:
EGP = Egyptiskt Pund
(1 EGP = 1,48 SEK, november 2008)
språk:
Arabiska (engelska/franska affärsspråk)
Religion:
Islam (sunni),
kristendom (fr.a. koptisk)

SISTA KVÄLLEN I JORDANIEN

Idag har vi köpt biljetter för båtresan över till Egypten. Om allt går som planerat (och det kan man inte var säker på) så åker vi imorgon mitt på dagen. Om vi ska göra en liten avslutning på Jordanien så kan vi säga så här: Vi har tyckt att varje dag har haft sin charm och vi är jättenöjda!! En vecka är inte länge men vi har iallafall fått se en del av detta vackra land. Om någon mot förmodan undrar hur vi mår?!??! så mår vi utmärkt bra!  Hur mår bussendå, håller den än? Den mår oxå alldeles utmärkt bra. Den har oxå visat prov på att den kan köra i öknen... men vad gör vi hela dagarna? Ja, ni vet, förutom allt vi får se och uppleva så måste vi tvätta, städa och laga mat... precis som hemma. Vissa dagar gör vi inget alls.... det är oxå precis som hemma...
Ikväll ska vi oxå se om vi kan följa hur det går i valet... det gör väl ni oxå där hemma?!
Så det är inte inte så annorlunda igentligen förutom att vi inte är hemma...jo förrästen, vi fryser mindre och njuter i den goa värmen istället!!

NYA BILDER KOMMER ATT LÄGGAS UPP  UNDER FLIKEN "BILDER" FÖR JORDANIEN, SÅ TA EN TITT DÄR !

RESEINFORMATION FÖR ANDRA RESENÄRER:
Lite information till er som kanske tänker göra samma resa: biljetter måste man köpa i förväg inne i Aqaba på AB Maritime ticket, ligger bredvid Humam Supermarket på Al Petra street.  Färjeterminalen ligger ca 7 km söderut från centrum. Det är samma nerfart  till höger om du kommer från centrum, som till containerhamnen. Om du känner dig osäker, så finns det poliser att fråga!  Se till att du har lite JD kvar för du ska betal en avgift per person och bil innan du får lämna landet. 

PETRA OCH WADI RUM

RESEINFORMATION:
Från Petra till Wadi rum
Plats: Bushcamping
Körda km: 122
Totalt körda km: 10090
Temperatur: 35C
Petra var en alldeles speciell upplevelse. David valde att inte gå med in utan jag gick själv. Det längsta vi varit ifrån varandra på länge… Jag har tagit en massa bilder och njöt av 3 timmars vandring. Skönt att det inte var helt solklart och i ravinen var det ingen sol. Skulle förstås ha kunnat tillbringa många timmar där men för mig blev detta lagom (var ju rädd att han skulle ledsna på att vänta på mig och åka vidare själv)
För er som inte känner till Petra eller är intresserade så ska jag bara skriva lite kort här (ni andra kan ju hoppa över detta);
Ett tips är att googla på namnet Petra så lär ni få upp mycket information.
Petra är en stad som har byggdes för omkring 2000 år sedan. Det blomstrade genom att man bedrev handel med bl.a kryddor och myrra. Petra var också senare en del av det romerska imperiet och forsatte att blomstra till någon gång 365 AD då den förstördes genom en stor jordbävning. På grund av jordbävningen, förändring i handelsvägar så tror man att Petra förlorade sin viktiga roll och upphörde som handelstad. 1812 så var det en schweizare som förklädd till arab lyckades ta sig till Petra och gjorde Petra känt igen. Attraktionen har bara ökat och idag är det ett stort utflyktsmål och en stad har byggts upp omkring denna plats. David var här 1978 och han minns inget av den stad som vi ser idag.Inträdet var 35 JD (ca 350 kr) vilket ska dubblas i november. Kändes lite väl dyrt. Varje dag kommer ca 50 bussar och det kändes ibland lite som rena ”turiststråket” när jag gick i ravinen. Tyvärr förtog det lite av det unika men visst, en fantastisk upplevelse var det som jag är glad att jag fått se! Jag ska sätta in lite bilder så ni själva kan se!

Dagens nästa ”highlight ”blev Wadi rum, dit vi kom vid 15.30 och körde ut i öknen. Vi fick betala för det också men det var verkligen en häftig upplevelse. Går nästan inte beskriva ljuset, bergen, sanden och tystnaden…månen och stjärnhimmlen på kvällen och den otroliga tystnaden!!!! ska visa med några bilder… den natten sov vi som små änglar… ( om vi ni kan vara det)

SÅ HAR DET HÄNT IGEN...

Från Amman till Mount Nebo Plats: Parkering vid Mount Nebo där det finns turistpolis hela natten. Vi frågade och det var ok.
GPS: N31°46.006` E035°43.696`
Körda km idag: 52
Totalt körda km: 9710

Lämnade Amman idag vid lunch tid. Det blev samma väg ut ur stan som vi kom så det gick utan problem. Stannade och köpte lite grönsaker, dricka och ägg efter vägen.
Det blev inte så långt kört idag eftersom vi startade sent. När vi kom till berget Nebo så tyckte vi det var så fint där att vi frågade turistpoliserna som var stationerade där om vi fick sova där på parkeringen, och det gick bra. Kan berätta att dessa turistpoliser finns överallt och dom är det namnet säger. Alltid vänliga och hjälpsamma och ska ge trygghet åt de turister som finns här i landet. Dom kommer att finnas här hela natten vid vår sovplats så vi kommer nog att sova gott. De visade oss på en plats som var bra att stå på och sa att: ”Här får ni se den fina utsikten ikväll över till Israel och Jerusalem när alla lampor tänds.
När alla turistbussar lämnat för dan och endast vi och poliserna var kvar så gjorde vi i ordning vår middag. Ja, och nu börjar det roliga….

LÄS MER HÄR >>

KULLARNAS STAD, AMMAN

Från Jerash till Amman
Plats: Ställplats vid gästhuset på Scneller School, ligger norr om centrum. 20 min med taxi till centrum. Internet gratis. 10JD (2010)
GPS: N32°00.222` E036°00.603`
Körda km idag: 78
Totalt körda km: 9658
Temperatur: 33C
Så har vi då kommit till Jordaniens huvudstad Amman, efter en vildcamping utanför Jerash. Amman är en stad som består av många kullar och många vägar. Det kändes oxå som att vi hela vägen från Jerash till Amman körde uppåt. Vi bor på en parkering utanför ett gästhus där det även finns en skola som för kristna och muslimska barm Skolan drivs av tyskar och har ca 200 barn.
Igår kväll gjorde vi stan tillsammans med en svenks tjej som vi träffat hemma i Sverige förut! Skönt att få prata svenska med ngn annan än oss själva! vi tog taxi in till stan, med en lapp på arabiska och ett sms: med namnet på arabiska till platsen vi skulle. Trots detta så förstod han inte vart vi skulle.... var inte min arabiska god nog?  Men vi gjorde ett försök iallafall. Han hade sin mamma med i bilen och hon kunde si sådär 3-4 ord engelska så konverstaionen blev lite lam. Men vi log mot varandra och vi kom faktiskt rätt! God kvällsmat hos vår värdinna  och sen en promenad upp och ner på gatorna i Amman. Vi avslutade med en glass ( hon garanterade att vi inte skulle bli sjuka) och sen lite grönsaker på grönsaktsmarkenadenn down town. Vi kom lyckligt hem med ett bra pris, 5JD, tack vare värdinnan! Taxi killen blev så impad av vår resa att han t o m kom ut och ville se hur vår buss funkade. Trevlig prick! Till värdinnan säge vi: Tusen  tack för en toppen kväll och en god glass som vi klarade utan problem!!! Amman fick oxå en bit av vårt hjärta!

JORDANIEN

Om Jordanien
Jordanien är beläget i Mellanöstern och gränsar till Israel, det ockuperade västbanken, Irak, Saudiarabien och Syrien. Mer än 75 procent av landets yta klassificeras som öken eller halvöken. Jordanien är fattigt på naturresurser och bristen på vatten utgör ett stort problem för landets utveckling. Jordanien är en monarki där kungen har stor makt. Han är överbefälhavare, utnämner premiärministern samt medlemmarna i senaten. Landet tillhör trots det arabvärldens mer demokratiska och reformorienterade länder. Lokalval ägde rum 31 juli 2007 och allmänna val planeras äga rum före 2007 års slut. Partipolitiken är svag och kungens och regeringens maktbas utgörs främst av landets beduinstammar samt armén. Den jordanska regimen uttrycker en vilja att verka för demokratisering och ekonomisk reform. Under senaste decennierna har ansträngningar gjorts för att modernisera landet med satsningar på ekonomi, utbildning och hälsa. Under våren 2006 utarbetades en ny nationell reformplan (”We are all Jordan”) i syfte att påskynda reformer och framför allt lagändringar. Den politiskt instabila situationen i regionen bidrar dock i praktiken till en återhållen reformtakt .

Den ursprungliga jordanska befolkningen är främst beduiner. Sedan självständigheten från Storbritannien 1946 har befolkningens samman­sättning förändrats radikalt, mer än hälften av invånarna i dag är till ursprunget palestinier. De flesta av dem kom till Jordanien i samband med krigen mot Israel 1948-49 och 1967 och Kuwaitkrisen 1990-1991. Majoriteten av dem har i dag jordanskt medborgarskap och har levt i landet i generationer.

Det hashemitiska kungadömet Jordanien gränsar i norr till Syrien, i öster till Irak och Saudiarabien, i söder till Saudiarabien och i väster till Israel och de ockuperade palestinska områdena väster om Jordanfloden. Jordanien saknar kontakt med havet sånär som på en 27 km lång kustremsa vid Aqaba-viken längst i söder. Landets yta är knappt 100.000 kvm.


Jordaniens nuvarande gränser grundar sig på det brittiska mandatet Transjordanien från 1921. Detta mandat upphörde 1945 och det hashemitiska kungadömet Jordanien utropades den 25 maj 1946 (Jordaniens nationaldag). Under de strider som följde på britternas återtåg ur Palestina 1948 ockuperade Jordanien de delar av Palestina, som nu utgör Västbanken. Denna ockuperades av Israel 1967. 1988 hävde Jordanien kvarvarande administrativa och legala band med Västbanken. Jordanien har nu inga territoriella krav på Israel eller den Palestinska myndigheten (PA).
Jordanien regerades mellan 1952 och början av 1999 av kung Hussein. Han efterträddes av sin äldste son, Abdullah II, i februari 1999.
Jordanien har deltagit i krig med Israel 1948 och 1967 samt haft en inbördeskrigsliknande konflikt med PLO 1970. Sedan dess har relativ politisk stabilitet rått i landet. Ett historiskt fredsavtal slöts med Israel 1994.

Hämtat från Svenska ambassadens hemsida för Jordanien

PALMYRA

Från: Crac des Chelvalier till Palmyra
GPS: N36°08.390` E036°52.566`
Plats: Zenabia Cham Palace / camping utanför ( vi fick egen toa och dusch)
Finns tillgång till internet
Körda km: idag  219
Totalt körda km: 9170
Temperatur: 41 C

Vi lämnade Crac des Chelvalier vid 12.30 för att ta oss till Palmyra. Efter staden Homs så gick vägen rakt ut i öknen, och då menar jag rakt ut, i över 14 mil. Vi inte mer än lokaliserat vad vi ska titta på imorgon och letat upp denna sovplats. Det finns även en camping precis bakom Templet av Bel, men vi valde detta för att vi kan änvända internet ikväll och lägga in lite bilder och text. Vi hade Internet men upptäckte när vi skulle gå in att av någon anledning så kom vi inte in varken på blogspot eller facebook.,, så det blev inget inlagt mer en ett inlägg via mail, om det nu lyckades.

Vi åt kycklingkekab och njöt av att sitta lite på restaurang. Utsikten över ruinerna som var upplysta på kvällen var vackert.
Söndagen gick i ruinernas tecken men vackra ruiner tyckte vi!!!

Vi kommer att lägga in nya bilder så kolla under fliken ”bilder”

CRAC DES CHEVALIER

Från: Tal Ghasal till Crac des Chevalier
GPS: N34 45.s79 E36 17.171 Hotell/restaurang och Caming:Hotell a Table Ronde
Körda km: 225
Totalt körda km: 8951

Temperatur: 42 C Körde efter kusten ner och kom såsmåningom till Crac des Chevalier. ”Ingrid” klarar inte Syrien så jag har fått ta över rollen nu och det är inte helt lätt alltid. Alla vägar finns inte på kartan och ibland så är det lite felmarkerat. Vi trodde ett tag när vi svängt av motorvägen att vi var fel för vägen var otroligt liten och jättebrant och vi hitta inte några skyltar förrän vi var nästan framme som visade att vi var på rätt väg. Vi körde efter den koordinat som vi hade fått från en annan hemsida.

Kvällen blev lugn och förmiddagen använde vi åt att utforska det gamla slottet/borgen. En otrolig byggnad som är ett av de bäst bevarade sen korstågstiden

MER ÄN 5-STJÄRNIGT HOTELL!

2010-09-09 Torsdag till 2010-09-10 Fredag

Från: Camping Saalam, Abu Jabr till Tal Ghasal
Körda km: 144
Totalt körda km: 8726
Temperatur: 42 C

Det började som en helt vanlig dag. Vi vaknade sakta upp, åt vår frukost, fyllde vår vattenmuggar med kallt vatten, packade ihop och så var vi på väg. Innan vi lämnade campingen så kom campingägaren ut för att säg hejdå och vi fick också veta att Ramadan inte var slut ännu utan ikväll skulle fastan brytas och tre dagars fest börjar. För vår del blev vi glada för det innebar att marknaden i Aleppo skulle vara öppen idag och det sägs vara den finaste i hela Mellan Östern. Synd att missa det, eller hur?
Allepo är Syriens tredje störst stad på drygt tre millioner. Allepo är unikt så tillvida att den har 20-30 procent kristna och det är den största siffran i hela Mellan Östern. Det har varit en viktig stad ändå sen romartiden på grund av sitt läge. Ett centrum för handel mellan Asien och Europa.
Vi körde in i Aleppo och parkerade inte så långt från citadellet. En vänlig shopägare, Ali, sa att han skulle vakta vår bil när vi parkerade utanför hans shop. Marknaden var fantastisk fin och stor, vi var rädda att gå vilse på alla smågator. Det var en lugn stämning och faktiskt inte många som försökte truga på oss saker. Vi kunde titta och fråga utan att därmed ha sagt att vi skulle handla. Citadellet var också en mäktig upplevelse där det tornade upp sig högt över staden. Innan vi lämnade Aleppo så blev vi bjudna in till Ali, bilvakten och shopägaren, och till hans butik. Återigen så blir man förundrad över hur mycket man kan få ut av ett samtal fast vi inte hade många ord gemensamt. Vi tyckte att dagen börjat bra och var jättenöjda med vårt besök i staden och mötet med trevlige Ali.

När vi körde ut ur Aleppo, mot kusten, så visste vi inte att vi snart skulle träffa Saleim.
Denne fantastiske man ” He made our day”

JA, DU KANSKE VILL VETA NU VAD SOM HÄNDE SEN???

LÄS MER HÄR >>

SYRIEN

Officiellt namn: Arabrepubliken Syrien
Huvudstad: Damaskus
Yta: 185 180 km2
Officiellt språk: Arabiska
Statschef: President Bashar al-Assad
Regeringschef: Premiärminister Naji Otri
Utrikesminister: Walid Mouallem
Folkmängd: 19,5 miljoner (Världsbanken 2006)
Befolkningsökning: 2,5 procent (Världsbanken 2006)
Andel av befolkning under 15 år: 39,5 procent (enligt folkräkning 2004)
Medellivslängd: 73,6 år (UNDP 2006)
Läskunnighet bland vuxna: 79,6 % (UNDP 2006)
BNP: 39,4 miljarder USD (Internationella valutafondens prognos för 2008)
BNP per capita: 1 984 USD (Internationella valutafondens prognos för 2008)
Tillväxt: 3,7 procent (Internationella valutafondens prognos för 2008)
Inflation: 7 procent (Internationella valutafondens prognos för 2008)
Arbetslöshet: 12,3 procent enligt officiella syriska uppgifter (2006). Andra bedömare uppskattar arbetslösheten till 20-30 procent.

WELCOME TO SYRIA

/Från: Iskenderun till camping Abu Jabr, Syrien
GPS: N36°08.390` E036°52.566`
Körda km: 88
Totalt körda km: 8562
Temperatur: 35 C

När vi vaknade idag i Turkiet så visste vi inte var vi skulle vara ikväll. Vi har träffat flera personer de sista dagarna som gett oss olika besked men vi har valt att försöka lyssna på de som sagt att det kommer att gå bra med visum.
Det var inte utan att det var spännande när vi klarat av utresan från Turkiet ocj körde genom ingemansland... framme vid syriska gränsen så parkerade vi, tog med pass och andra dokument som vi visste vi behövde och gick för att kolla hur det hela skulle gå till. Det första för oss var ju att söka visum innan vi kunde ta itu med papper för bilen. Vi hoppades på att alla skulle vara lite extra vänliga idag eftersom det troligtvis var sista dagen på ramadan och alla var glada nu för att få fira fest i tre dagar. Vi såg lite hur andra gjorde och förstod att det första var att fylla i ett blått kort. Sen bestämde vi oss för att fråga en man som satt i en lucka och dit alla verkade ta en tur. Vi frågade honom vart vi skulle gå för att söka visum. har ni inte visum sa han. Nej svarade vi och hade bestämt att säga så lite som möjligt utan att bli tillfrågade. Han bad att få våra pass, frågade från vilket land vi kom, sen lyfte han luren och ringde till någon och vi hörde att han nämde Sverige.....nu var det spännande ska ni veta....
Han läste i en lista som han hade framför sig, skrev något på våra blåakort, räckte fram passen och sa att vi kunde gå till banken och betala 54 dollar och komma tillbaka... detta tog inte mer än fyra minuter gissar jag... Jag hade helst velat hoppa högt men jag behärskade mig.. Helt otroligt, vi hade visum!!! Sen återstod en hel del turer hit och dit och innan alla papper var klara för bilen men vi hade iallafall våra visum nu och efter totalt tre timmar med både utresa ur Turkiet , lite shopping i duty free och Syriska gränsen så rullade vi in i Syrien. Vid sista kontrollen av våra visum innan vi släpptes igenom, så log killen mot och sa: Welcome to Syria! Alla var otroligt trevliga och hjälpsamma och vi är glada att vi nu är här. En vecka blir det här har vi tänkt, så vi får välja ut några "highlights" att besöka för allt kan vi inte klara på en vecka.