HÄR KOMMER VI, EGYPTEN!

RESEINFORMATION:
Från Aqaba, Jordanien till Nuwebia, Egypten (färja som tog 2 timmar)
GPS: N29°10.977` E034°43.244`
Körda km:30 + 2 timmarsbåtresa
Totalt körda km: 1021
En ny dag och dagen efter valet…
För vår del så började dagen med vi skulle göra oss klara för avfärd till färjan och Egypten. Vi sa hej till våra ”grannbilar”, två franska par, en bil gick norrut och de andra skulle köra till Egypten via Israel. Kanske vi ses någonstans på Sinaihalvön...

Vi kom till färjehamnen vid 10.30 och det tog inte mer än ca 35 minuter så var vi klara och färdiga att åka ombord på färjan. Vi frågade en kille när färjan skulle avgå och fick beskedet klockan ett och att resan skulle ta två timmar. Vi hade själva läst på nätet på bolagets hemsida att båten skulle gå klockan 13.00 men när vi köpte biljetten så sa hon att det går klockan 12 och tar en timme. Trots att hon var jättegullig och trevlig så hade hon, i alla fall vad gäller detta, helt fel. Båten avgick prick kl. 13.00 och kom fram vid 15.00. På båten köpte vi lunch, kyckling med curryris. Det visade sig vara en sån där matlåda som pappa Jonas och mamma Matti brukar äta ibland! Jättegod tyckte vi! Vi har ju ätit ganska enkelt dessa veckor vi varit ute så allt känns lite lyx när man får lite extra krydda och någon annan fixat maten. När vi kom fram till Nuwebia så fick vi vänta ca 30 minuter innan vi fick köra av färjan. Sen så försökte vi med hjälp av instruktioner vi hämtat från nätet påbörja processen. Efter 1½ timme var vi igenom och åkte till vår fina sovplats.

Vi åkte norrut mot Sawacamp, som vi fått tips om på Internet. Det ligger 20 km från Nuwebia direkt vid havet. Vi pratade med ägaren Salaama, och det visade sig att de inte hade någon direkt plats för campare, men eftersom vi hade 4WD så fick vi stå på en plats alldeles nere vid vattnet men utanför campen. Vi fick tillgång till toa och dusch och ett mycket bra pris!!! Vi kan verkligen rekommendera denna plats!! Sawacamp bestod av fina små ”bambuhus” med ett rum i varje hus, en liten veranda med trasmatta och en hängmatta!
http://www.sawacamp.com/

OBS!
För er som vill veta lite mer om själva gränsövergången:
Vi tror faktiskt att vi klarat det om vi inte behövt fråga var immigration låg (stod inte på nätet) och där vi skulle få vårt visum och få tillbaka passen. Vi frågade turistpolisen och då erbjöd han att hjälpa oss genom hela processen. Vi hade fått info om att det skulle var bra med lite hjälp, så vi tackade och tog emot. David körde bilen genom någon sort koll och jag följde med Ashraf till Immigration och vi hade nu passen tillbaka och visum för 30 dagar. David väntade med bilen under ett stort tak där vi förstår att bilen skulle, ev. gås igenom. A ville först fixa kopiering av handlingar men av samtalet som uppstod och tongångarnar så tror jag, att de först hade vilja titta på bilen, men så blev det inte. När vi kom tillbaka så diskuterades de högljutt med honom och alla som stod där verkade blir mer eller mindre inblandade och var upprörda. Det var inte på oss utan på Ashraf, som vi uppfattade det hela. Killen som innan frågat om vi hade brandsläckare och David svarat ja, verkade mycket upprörd och gick sin väg utan att kolla något. Diskussionen fortsatte och när jag frågade A vad som hände så svarade han inte först. Några kollade nu bilen, men mycket lite, och det enda vi behövde öppna var båda takboxarna och lådan med solpanelen, övriga bara tittade de på. En kille kröp under bilen för att hitta chassinumret och kopierade det med hjälp av en blyertspenna på ett papper. A åkte med oss till det ställe där vi skulle få ok vad det gällde brandsläckaren tror vi, och då frågade jag igen vad som hände, men han sa bara: Det är klart nu vi åker! När vi kom till ”brandstationen” så var killen som frågat om brandsläckare där och han som bara gick iväg när A försökte prata med honom, och en ny diskussion uppstod. Efter en stund kollade han brandsläckaren och vi fick ett papperslapp i handen och så var det klart. Vi åkte tillbaka, försäkring fixades och vi fick tillbaka carnet. En kille satte på plåtarna och sen sa A att vi kunde komma förbi hans kontor så skulle han följa oss till ”gaten”. Vi åkte till utgången, gjorde den sista kollen och ”sen var vi fria”, som han sa killen vid utfarten! Vi undrade verkligen vad som egentligen hände där inne med alla diskussioner. Jag har min teori, därför jag undrar över ett ord som de sa många gånger kan ha samma betydelse som på ahmarinja…

Jag tänker att det kanske uppfattas som att han favoriserar utlänningar och hjälper oss ( fast det lär ju vara en del av hans jobb som turistpolis att hjälpa turister) och det kanske kan ge upprörda känslor… det är lite vår teori. Vi vet inte. Vi har i alla fall sagt att vi tror att vi klarat detta själv för mer komplicerat upplevde vi det inte…. Kanske det är drygt sagt, men vi tycker det i alla fall. De vi upplevde var att när vi fick hjälp så skulle allt gå så fort och vi hann inte med att veta vad vi betalade för etc. det kändes inte bra. Därför så tänker vi för vår del att vi hellre gjort det själva. Vi har ju varit med om några gränsövergångar nu och det är i stort sett samma som händer. Sen tycker vi alla är hjälpsamma och säger vart vi ska gå och om vi går fel får vi veta det också. Tror att det viktigaste är att ta det lugnt, inse att det KAN TA TID, och inte tappa fattningen om det blir lite rörigt.

Från det vi körde av färjan till vi var klara gick 1½ timme. Snabbt eller hur? Vi tycker det var helt godkänt.