Plats: Addis Abeba till Awassa där vi campar vid EHBC:s gästhus
Körda km: 270 km
Totalt körda km: 17790
Temperatur: 24 C
Så har vi återigen lämnat Addis efter två veckor. Det har varit bra veckor sedan vi kom tillbaka och nu känns det som vi hunnit med det vi önskat. Det är bra att vara på väg även om det känns i hjärtat att lämna alla vänner. Fantastiskt vilket privilegium att få ha så många vänner och få så mycket kärlek! Vi kommer säkert tillbaka!! Men inte nu med en gång hoppas vi….
Det regnade när vi lämnade Addis och har varit mulet hela vägen mer eller mindre. När vi närmade oss Awassa så började det regna ordentligt och det regnar fortfarande men är ca 23 grader varmt, så vi klagar absolut inte.
Vi kommer att stanna här två nätter innan vi åker vidare mot Mojale och Kenya gränsen. Där ska vi träffa Annemieke och Hans från Holland som vi ska ha sällskap med ett tag. Vi träffades i Addis för ca en vecka sen över en Coca-Cola och bestämde att resa tillsammans i alla fall ner genom Kenya.
Nyårsaftonskvällen tillbringade vi hemma hos Salomon och Maria tillsammans med flera andra. Vi grillade i trädgården och hade en trevlig kväll och ett gott slut på året!
Vi vill önska er alla ett GOTT NYTT 2011! Och hoppas ni vill fortsätta att läsa vår blog. Vi hoppas vi ska bättre kunna uppdatera sidan och lägga in bilder framöver. Så håll ögonen öppna !!
Visar inlägg med etikett 15. ETIOPIEN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 15. ETIOPIEN. Visa alla inlägg
01 januari 2011
27 december 2010
ROAD CONSTRUCTION, DETOUR, DEMOLISHING AND REBUILDING…
Skulle kunna räkna upp ännu fler ord som man både ser i skrift och hör folk prata om i Etiopien just nu. Jag har sagt det förut men upprepar mig: Det är en otrolig förändring i landet. Det är inte bara Addis som ”byggs om” utan många städer och byar förbättras. Infrastrukturen får ett rejält ansiktslyft. Kan inte påstå att det är så roligt att åka där de håller på att arbeta med vägen men det är roligt att se att det förbättras. Det finns mycket som är sig likt också och levnadsförhållandena för människor är otroligt olika. Jag kan välja att bara se det negativa och bli ledsen, frustrerad och besviken, men jag kan också välja att se det positiva och få hopp för framtiden! Man bygger nytt och förändrar och det verkar vara över hela landet. Om någon skulle binda för mina ögon och sätta ner mig i ett av de nya bostadsområdena i Addis Abeba så skulle jag inte veta var jag var… de river hela kvarter inne i stan som idag består av små plåthus utan sanitära möjligheter, för att bygga nytt. Ingen av oss skulle vilja bo i dessa hus eller leva under sådana förhållanden. Ja, men tänker du kanske: alla som bor i det här enkla små husen, var tar de vägen? De undrade jag också, och det oroade mig. Det jag fått höra är, att de som bor i hus ägda av staten, erbjuds andra nybyggda enklare men mycket bättre hus i en annan del av stan och till samma hyra som de har nu. Det som är viktigt är att man är registrerad i det området där man bor, vilket många inte är och som då kan bli ett problem till en början, men även de kommer att erbjudas en bostad. De byggs också hus som fungerar som typ bostadsrätter och där kan den som vill ställa sig på kö. Man får då köpa en lägenhet som man sedan äger. Jag har träffat flera som erbjudits sådan bostäder och som är jätteglada. De har behövt låna pengar för att kunna köpa lägenheten, hyr sedan ut den under några år och kan så betala tillbaka sitt lån. Sen flyttar de in själva. Skolsystemet ses över och mycket annat. Jag ser förstås och förstår också, att många har det svårt bl.a. pga. att hyrorna gått upp och att allt blivit så mycket dyrare. Inkomsterna är små eller obefintliga för många. Jag förstår att det är många som har problem och de behöver stöd och hjälp, och där behövs vårt stöd! Det finns mycket som skulle kunna var bättre, självklart. Men jag ville vara lite positiv idag och låta er också få del av det som faktiskt är till det bättre och som förbättras!! Jag hör etiopier själva säga att det är glada för det som händer och som är positivt för utvecklingen av landet. Flera har sagt att de ser mer aktivitet idag bland sina landsmän och att många fler är i arbete. Men många behöver mycket stöd och hjälp för att klara sin vardag. Det bor 80 miljoner i landet så ni kanske kan ana problematiken när något ska förändras. Det sker inte med en gång. Dessutom bor ca 85-90 % på landsbygden och livnär sig på jordbruk som oftast drivs under mycket enkla förhållanden.
Några exempel som visar på utvecklingen och det gör mig förvirrad mitt i allt detta:
Igår satt vi, som många andra, på ett ”inne” kafé i Addis och surfade trådlöst och åt hamburgare… för en vecka sedan träffade vi två små killarna i södra Etiopien, utan skor och med smutsiga och trasiga tröjor, som var överlyckliga för att få två små plastbilar (många barn i Sverige skulle inte ens vilja ha dem) som de lekte med i timmar på vårt campingbord… grät och var jättearga när en annan kille försökte ta pennan som de oxå fått!! Eller… för ytterligare några veckor sedan i norra Etiopien, hemma hos Araga och hans familj, bjudna på kaffe i deras enrums bostad, ett hus byggt av lera och med stampat jordgolv och ingen elektricitet… samtidigt ringer det i någons mobiltelefon…
Ja, som ni förstår så är det kluvna känslor som infinner sig, ja nästan omöjligt att ”ta in” men…. Jag vill hoppas på en förbättring för de människor som bor här. Det är många här som gör ett fantastiskt arbete för de som är mest utsatta, de allra fattigaste. En stor eloge till dem som arbetar för dem och ger dem möjlighet till ett bättre liv och en bättre framtid!! Jag är glad att få vara med i arbetet och bl.a kan vi genom vår second hand vara med och ge en grupp av barn och ungdomar möjlighet till utbildning. (det har ni ju läst om tidigare). Vi ser och förstår att det betyder otroligt mycket för både den enskilde och familjen. Det generar även fler som bidrar till att förbättra situationen i landet. Etiopien är ett fantastiskt fascinerande land och ett härligt folk och jag vill tro på framtiden!!
Några exempel som visar på utvecklingen och det gör mig förvirrad mitt i allt detta:
Igår satt vi, som många andra, på ett ”inne” kafé i Addis och surfade trådlöst och åt hamburgare… för en vecka sedan träffade vi två små killarna i södra Etiopien, utan skor och med smutsiga och trasiga tröjor, som var överlyckliga för att få två små plastbilar (många barn i Sverige skulle inte ens vilja ha dem) som de lekte med i timmar på vårt campingbord… grät och var jättearga när en annan kille försökte ta pennan som de oxå fått!! Eller… för ytterligare några veckor sedan i norra Etiopien, hemma hos Araga och hans familj, bjudna på kaffe i deras enrums bostad, ett hus byggt av lera och med stampat jordgolv och ingen elektricitet… samtidigt ringer det i någons mobiltelefon…
Ja, som ni förstår så är det kluvna känslor som infinner sig, ja nästan omöjligt att ”ta in” men…. Jag vill hoppas på en förbättring för de människor som bor här. Det är många här som gör ett fantastiskt arbete för de som är mest utsatta, de allra fattigaste. En stor eloge till dem som arbetar för dem och ger dem möjlighet till ett bättre liv och en bättre framtid!! Jag är glad att få vara med i arbetet och bl.a kan vi genom vår second hand vara med och ge en grupp av barn och ungdomar möjlighet till utbildning. (det har ni ju läst om tidigare). Vi ser och förstår att det betyder otroligt mycket för både den enskilde och familjen. Det generar även fler som bidrar till att förbättra situationen i landet. Etiopien är ett fantastiskt fascinerande land och ett härligt folk och jag vill tro på framtiden!!
31 oktober 2010
ADDIS ABEBA
Plats: Dessie till SPCM Guesthouse
Körda km: 400
Totalt körda km: 15607
Temperatur: 29 C
Vi steg upp tidigt idag för att påbörja sista sträckan mot Addis Abeba! Det var inte mer än 6 grader i Dessie då vi intog vår frukost huttrande stående vid bilen. Vi är på över 2000 meters höjd och därav denna svalka. Vi har längtat efter svalkan vissa av det varmaste dagarna.. men ni vet hur vi svenskar är… det får inte vara för kallt heller för då klagar vi…
För er som inte känner oss så väl så kanske jag ska berätta att Etiopien har varit ett delmål för oss på vår resa och vi kommer att stanna här ca 3 månader. Vi har varit i Etiopien många gånger och jag har även jobbat här ca 4 år. Så ni förstår att det känns lite som att komma hem! Men det är första gången vi reser i den norra delen av Etiopien.
Jag har flera gånger i tidigare inlägg sagt hur vackert det är i den här delen av Etiopien och jag måste bara upprepa det: Vi har inte ord för den otroligt vackra natur vi ser när vi åker fram!
Det går inte fort,(det gör det aldrig för oss) för vägen är otroligt kurvig, mycket lastbilar och människor och djur överallt. Vi njuter av allt det vi ser. Vid 16 tiden rullar vi trötta med glada in i Addis Abeba. Addis är en stor stad, och en stad som också växer och där många förändringar sker. Det byggs otroligt mycket hus, nya gator och stan får verkligen en ansiktslyftning. Det som slår en, fast jag varit här så många gånger, är ändå att se de människor som ligger på gatan eller de som bor i enkla hus eller inga hus alls. Det är dessa kontraster som ibland gör det svårt att klara av att se det positiva i utvecklingen när det ändå finns så mycket fattigdom. Vi vet att priser på varor har gått upp och många har svårt att klara sitt dagliga liv. Nu är detta inte ett problem som jag kan lösa här och nu men jag vill att ni ska veta att vi ser detta och det gör ont långt in i hjärtat, trots den glädje vi känner att få vara här och träffa våra vänner.
Vi kommer att ta det lugnt nu några dagar och sen ska vi ta emot lite gäster från Östersund. Ska bli jättetrevligt!
Självklart ska vi fortsätta skriva på bloggen, men som ni förstår så blir det lite annorlunda eftersom vi gör ett stopp i resandet! Vi har också problem att öppna vår hemsida här så vi har begärt assistans från Sverige! Tack Erik för hjälpen!
Vi ska fortsätta berätta om det vi ser och upplever här och som vi tror kan vara intressant för er. Så var inte oroliga, ni ska få del av vår vistelse här också!
Kolla också in våra bilder under fliken ”Bilder” när vi lagt in dem!
Körda km: 400
Totalt körda km: 15607
Temperatur: 29 C
Vi steg upp tidigt idag för att påbörja sista sträckan mot Addis Abeba! Det var inte mer än 6 grader i Dessie då vi intog vår frukost huttrande stående vid bilen. Vi är på över 2000 meters höjd och därav denna svalka. Vi har längtat efter svalkan vissa av det varmaste dagarna.. men ni vet hur vi svenskar är… det får inte vara för kallt heller för då klagar vi…
För er som inte känner oss så väl så kanske jag ska berätta att Etiopien har varit ett delmål för oss på vår resa och vi kommer att stanna här ca 3 månader. Vi har varit i Etiopien många gånger och jag har även jobbat här ca 4 år. Så ni förstår att det känns lite som att komma hem! Men det är första gången vi reser i den norra delen av Etiopien.
Jag har flera gånger i tidigare inlägg sagt hur vackert det är i den här delen av Etiopien och jag måste bara upprepa det: Vi har inte ord för den otroligt vackra natur vi ser när vi åker fram!
Det går inte fort,(det gör det aldrig för oss) för vägen är otroligt kurvig, mycket lastbilar och människor och djur överallt. Vi njuter av allt det vi ser. Vid 16 tiden rullar vi trötta med glada in i Addis Abeba. Addis är en stor stad, och en stad som också växer och där många förändringar sker. Det byggs otroligt mycket hus, nya gator och stan får verkligen en ansiktslyftning. Det som slår en, fast jag varit här så många gånger, är ändå att se de människor som ligger på gatan eller de som bor i enkla hus eller inga hus alls. Det är dessa kontraster som ibland gör det svårt att klara av att se det positiva i utvecklingen när det ändå finns så mycket fattigdom. Vi vet att priser på varor har gått upp och många har svårt att klara sitt dagliga liv. Nu är detta inte ett problem som jag kan lösa här och nu men jag vill att ni ska veta att vi ser detta och det gör ont långt in i hjärtat, trots den glädje vi känner att få vara här och träffa våra vänner.
Vi kommer att ta det lugnt nu några dagar och sen ska vi ta emot lite gäster från Östersund. Ska bli jättetrevligt!
Självklart ska vi fortsätta skriva på bloggen, men som ni förstår så blir det lite annorlunda eftersom vi gör ett stopp i resandet! Vi har också problem att öppna vår hemsida här så vi har begärt assistans från Sverige! Tack Erik för hjälpen!
Vi ska fortsätta berätta om det vi ser och upplever här och som vi tror kan vara intressant för er. Så var inte oroliga, ni ska få del av vår vistelse här också!
Kolla också in våra bilder under fliken ”Bilder” när vi lagt in dem!
28 oktober 2010
LALIBELA
Vad är det som gör denna plats så annorlunda?!
Lalibella är känd för sina 11 kyrkor som är byggda direkt i berget. Taken är alltså i marknivå! Kyrkorna är fortfarande i funktion och används dagligen, vilket oxå gör dem annorlunda. Kyrkorna ligger mitt inne i byn så för att besöka dem så går man mellan de små hyddorna byggda av sten där människor bor. Fantastiska byggnadsverk som Kung Lalibela lät bygga under 1200 talet. Idag finns också ett museum som förvarar de föremål som funnits I kyrkorna. Ytterligare två kyrkor finns att se men de ligger utanför samhället och vi valde att inte besöka dem. Vi vet att man helst ska ha en guide med sig, men bestämde ändå att gå själva denna gång. Men efter bara någon halvtimme så kom en ung man och berättade att han var diakon I kyrkan och att han brukade sjunga där, det var hans stora uppgift. Han ville följa med oss och vi kunde inte säga nej. Vi är jätte glada att han gjorde det för annars hade vi nog missat en hel del. Dessutom så var han trevlig och sa att han inte gjorde det för pengar men att han gärna ville vara med oss. Vi fick en toppen dag och bra guidning, där vi dessutom blev hembjudna till hans mamma och syskon som bodde I utkanten av byn. Hans familj var otroligt fattig och vi kände oss verkligen priviligerade som fick hälsa på dem! Vi var de första utlänningar som besökt deras hem. Mamman bjöd på etiopisk kaffe i sitt lilla hus som bestod av två små rum men stampat jordgolv. Familjen levde på den lön som sonen fick men det räckte inte långt förstod vi. Men trots detta så var de glada och tacksamma. Vår väns önskan var att få sjunga och kunna spela in andlig musik men just nu var det inte ekonimiskt möjligt. Vi hoppas för hans skull och för familjens att han kan klara det såsmåningom. Det är svårt att beskriva hur man känner sig sen när man sätter sig i sin bil och åker iväg… jag undrar om vi verkligen i vårt land förstår hur bra vi har det?!? Och uppskattar det vi har!?
Senare på eftermiddagen gick vi till kyrkan där de skulle ha en mässa och vår nya vän skulle sjunga. Vi var de enda utlänningar som var där. Förstod desvärre inte så mycket men vi fick höra honom sjunga några sånger och han kunde verkligen sjunga! Vi fick sällskap dit av en liten kille, Haptemo 10 år, som absolut måste ha genomgått en charmkurs på högsta nivå, eller så var han bara en naturbegåvning. Han var hur artig och gullig som helst och pratade perfekt engelska, vilket du inte hör ofta. Han kunde alla Europas och Afrikas huvudstäder och vi fick testa honom på det. Han ville oxå bjuda hem oss till sin mormor men vi var rätt trötta och fyllda av alla intryck så vi tackade nej. När vi stod där på gatan och pratade med detta charmtroll, så tar han helt plötsligt av sig sitt lilla träkors och ger det till mig och säger att det ska jag ha som ett minne av honom! Gissa om jag föll pladask…! Sen gav han David också ett litet kors! Han berättade att han ville bli lärare och jag gissar att han blir det också. För med den gnistan och framåtandan som han visade så kan han säkert klara det mesta. Han sa att vi inte fick glömma honom och jag tror inte vi kan det heller!
En annorlunda dag men en toppendag!
Lalibella är känd för sina 11 kyrkor som är byggda direkt i berget. Taken är alltså i marknivå! Kyrkorna är fortfarande i funktion och används dagligen, vilket oxå gör dem annorlunda. Kyrkorna ligger mitt inne i byn så för att besöka dem så går man mellan de små hyddorna byggda av sten där människor bor. Fantastiska byggnadsverk som Kung Lalibela lät bygga under 1200 talet. Idag finns också ett museum som förvarar de föremål som funnits I kyrkorna. Ytterligare två kyrkor finns att se men de ligger utanför samhället och vi valde att inte besöka dem. Vi vet att man helst ska ha en guide med sig, men bestämde ändå att gå själva denna gång. Men efter bara någon halvtimme så kom en ung man och berättade att han var diakon I kyrkan och att han brukade sjunga där, det var hans stora uppgift. Han ville följa med oss och vi kunde inte säga nej. Vi är jätte glada att han gjorde det för annars hade vi nog missat en hel del. Dessutom så var han trevlig och sa att han inte gjorde det för pengar men att han gärna ville vara med oss. Vi fick en toppen dag och bra guidning, där vi dessutom blev hembjudna till hans mamma och syskon som bodde I utkanten av byn. Hans familj var otroligt fattig och vi kände oss verkligen priviligerade som fick hälsa på dem! Vi var de första utlänningar som besökt deras hem. Mamman bjöd på etiopisk kaffe i sitt lilla hus som bestod av två små rum men stampat jordgolv. Familjen levde på den lön som sonen fick men det räckte inte långt förstod vi. Men trots detta så var de glada och tacksamma. Vår väns önskan var att få sjunga och kunna spela in andlig musik men just nu var det inte ekonimiskt möjligt. Vi hoppas för hans skull och för familjens att han kan klara det såsmåningom. Det är svårt att beskriva hur man känner sig sen när man sätter sig i sin bil och åker iväg… jag undrar om vi verkligen i vårt land förstår hur bra vi har det?!? Och uppskattar det vi har!?
Senare på eftermiddagen gick vi till kyrkan där de skulle ha en mässa och vår nya vän skulle sjunga. Vi var de enda utlänningar som var där. Förstod desvärre inte så mycket men vi fick höra honom sjunga några sånger och han kunde verkligen sjunga! Vi fick sällskap dit av en liten kille, Haptemo 10 år, som absolut måste ha genomgått en charmkurs på högsta nivå, eller så var han bara en naturbegåvning. Han var hur artig och gullig som helst och pratade perfekt engelska, vilket du inte hör ofta. Han kunde alla Europas och Afrikas huvudstäder och vi fick testa honom på det. Han ville oxå bjuda hem oss till sin mormor men vi var rätt trötta och fyllda av alla intryck så vi tackade nej. När vi stod där på gatan och pratade med detta charmtroll, så tar han helt plötsligt av sig sitt lilla träkors och ger det till mig och säger att det ska jag ha som ett minne av honom! Gissa om jag föll pladask…! Sen gav han David också ett litet kors! Han berättade att han ville bli lärare och jag gissar att han blir det också. För med den gnistan och framåtandan som han visade så kan han säkert klara det mesta. Han sa att vi inte fick glömma honom och jag tror inte vi kan det heller!
En annorlunda dag men en toppendag!
OBESKRIVLIGT VACKERT
Plats: Från Bahir Dar till Lalibella
GPS: N12 02.090 E39 02.809 Seven Olives Hotel. Finns långsamt internet.
Körda km: 280
Totalt körda km: 14937
Temperatur: 29 C
Höjd: 2548 m. ö h.
Vi har åkt en obeskrivligt vacker väg till Lalibela idag!! Fantastiska berg, djupa dalar, gröna träd och små odlingar överallt av bl. a majs, raps och teff (det sädeslag som används här för att baka injera, brödet som ingår i etiopiens nationalrätt.) Vägen har slingrat upp och ner och någon sträcka så körde vi på en bergskam men stup på båda sidor! Vägen gick nästan hela tiden på ca 3000 m.ö.h
Det var nästan ingen sträcka på den 280 km långa turen där det var folktomt. Överallt bodde det människor i små byar eller enstaka utspridda hyddor. Jag blir alltid lika förundrad över att människor hela tiden är på väg någonstans… man går och går för inte många har tillgång till bil. Man är på väg med sina djur, eller till marknaden för att sälja eller köpa, barnen kommer eller går från skolan, man väntar på bussen... ja alla är på väg någonstans. Barnen tjoar och hejar och ibland springer de bredvid bilen. Dom är glada och vill bara heja men det är inte utan att vi blir lite rädda att det ska ske en olycka när de springer för nära. Vi har hört och läst många historier om hur det är efter vägen, men vi tycker ändå inte att det är så farligt som vi hört. Jag tror att det är viktigt att anpassa hastigheten efter hur det ser ut och inte köra för fort. Vi har sett att i de flesta byar vi åkte igenom så finns det polis som visar tydligt att bilisterna måste sänka farten. Toppen bra! Vi har också märkt att de som går efter vägen oftast går på ”rätt” sida vägen vilket gör att de ser mötande trafik! Vet inte om de har haft en extra trafikdrive här uppe i norr.
GPS: N12 02.090 E39 02.809 Seven Olives Hotel. Finns långsamt internet.
Körda km: 280
Totalt körda km: 14937
Temperatur: 29 C
Höjd: 2548 m. ö h.
Vi har åkt en obeskrivligt vacker väg till Lalibela idag!! Fantastiska berg, djupa dalar, gröna träd och små odlingar överallt av bl. a majs, raps och teff (det sädeslag som används här för att baka injera, brödet som ingår i etiopiens nationalrätt.) Vägen har slingrat upp och ner och någon sträcka så körde vi på en bergskam men stup på båda sidor! Vägen gick nästan hela tiden på ca 3000 m.ö.h
Det var nästan ingen sträcka på den 280 km långa turen där det var folktomt. Överallt bodde det människor i små byar eller enstaka utspridda hyddor. Jag blir alltid lika förundrad över att människor hela tiden är på väg någonstans… man går och går för inte många har tillgång till bil. Man är på väg med sina djur, eller till marknaden för att sälja eller köpa, barnen kommer eller går från skolan, man väntar på bussen... ja alla är på väg någonstans. Barnen tjoar och hejar och ibland springer de bredvid bilen. Dom är glada och vill bara heja men det är inte utan att vi blir lite rädda att det ska ske en olycka när de springer för nära. Vi har hört och läst många historier om hur det är efter vägen, men vi tycker ändå inte att det är så farligt som vi hört. Jag tror att det är viktigt att anpassa hastigheten efter hur det ser ut och inte köra för fort. Vi har sett att i de flesta byar vi åkte igenom så finns det polis som visar tydligt att bilisterna måste sänka farten. Toppen bra! Vi har också märkt att de som går efter vägen oftast går på ”rätt” sida vägen vilket gör att de ser mötande trafik! Vet inte om de har haft en extra trafikdrive här uppe i norr.
26 oktober 2010
BAHIR DAR
Plats: Från Gondar till Bahir Dar
GPS: N11 35.806 E37 23.137 Ghion Hotel, campar bakom hotellet vid sjön, tillgång till toa. Finns långsamt Internet.
Körda km: 160
Totalt körda km:14657
Temperatur: 29 C
Vi kom hit till Bahar Dar tisdag och har sovit två nätter här. Vi har besökt Blue Nile vattenfall utanför Bahar Dar och en kyrka som har både kindergarten och ett sponsorprogram för skolbarn. Vattenfallet var fantastiskt vackert och vi tog den långa turen vilket betydde en promenad på nästan två timmar, vada över ett vattendrag och en kort båttur på Nilen innan vi var tillbaka vid vår bil. Killen som guidade påpekade att det kunde vara lite jobbigt och sneglade på mig…. Jag fattar inget…. Ser jag så gammal och trött ut?…. Nå, han menade väl och det var ju gulligt av honom att förvarna. Vi njöt av allt det vackra och kände oss riktigt nyttiga efter utflykten. För att ha sitta i bilen som vi gör ger inte så mycket kondition. Sen att få besöka barnen på förskolan på eftermiddagen och höra om arbetet som kyrkan bedriver var en bra avslutning på dagen. Jag blir alltid så glad när jag ser och hör vad som görs för barnen här. Skola och utbildning är hur viktigt som helst och en förutsättning för att de ska kunna komma vidare i livet.
Ps. kan berätta att det är inte bara vi som fotograferar… igår blev David fotograferad av en etiopisk kille när han stod och diskade! Han kom sen fram till oss och sa att detta är inte enligt etiopisk kultur men han tyckte om det han såg och sa att han skulle tänka på det när han själv skulle gifta sig!
GPS: N11 35.806 E37 23.137 Ghion Hotel, campar bakom hotellet vid sjön, tillgång till toa. Finns långsamt Internet.
Körda km: 160
Totalt körda km:14657
Temperatur: 29 C
Vi kom hit till Bahar Dar tisdag och har sovit två nätter här. Vi har besökt Blue Nile vattenfall utanför Bahar Dar och en kyrka som har både kindergarten och ett sponsorprogram för skolbarn. Vattenfallet var fantastiskt vackert och vi tog den långa turen vilket betydde en promenad på nästan två timmar, vada över ett vattendrag och en kort båttur på Nilen innan vi var tillbaka vid vår bil. Killen som guidade påpekade att det kunde vara lite jobbigt och sneglade på mig…. Jag fattar inget…. Ser jag så gammal och trött ut?…. Nå, han menade väl och det var ju gulligt av honom att förvarna. Vi njöt av allt det vackra och kände oss riktigt nyttiga efter utflykten. För att ha sitta i bilen som vi gör ger inte så mycket kondition. Sen att få besöka barnen på förskolan på eftermiddagen och höra om arbetet som kyrkan bedriver var en bra avslutning på dagen. Jag blir alltid så glad när jag ser och hör vad som görs för barnen här. Skola och utbildning är hur viktigt som helst och en förutsättning för att de ska kunna komma vidare i livet.
Ps. kan berätta att det är inte bara vi som fotograferar… igår blev David fotograferad av en etiopisk kille när han stod och diskade! Han kom sen fram till oss och sa att detta är inte enligt etiopisk kultur men han tyckte om det han såg och sa att han skulle tänka på det när han själv skulle gifta sig!
24 oktober 2010
GONDAR
Plats: Från Kim and Tim Village till Gondar
GPS: N12 36.631 E37 28.316 Belegez Pension, campar inne på gården 50 Birr/per natt.
Körda km: 70
Totalt körda km: 14497
Temperatur: 26 C
Vi har njutit några dagar i lugn och ro i Gorgora och nu har vi kommit till Gondar.
När vi körde in i Gondar centrum så kom direkt en kille springande och frågade om vi kände några belgare. Det visade sig att John och Jonatan som vi träffat tidigare under resan var här. Här är vi inte anonyma om vi trodde det. Vi har besökt ”the Castle” här och strosat runt i stan och träffat många trevliga människor. Det finns en doft här som inte funnits i de andra länderna vi besökt. Jaja många dofter har vi upplevt, goda och mindre god, men denna är något alldeles särskilt förstår ni… En doft som är svår att beskriva men som ger mig lyckokänslor (kan man säga så tro?) Etiopien är ju kaffets land om ni inte visste det tidigare!? När vi åker eller promenerar så kommer ibland en ljuvlig doft av rostat kaffe som kittlar smaklökarna och får det att vattnas i munnen. Etiopisk kaffe är något alldeles särskilt och att få dricka det på traditionellt vis gör det ännu godare. Man sitter med och ser på från det att kaffebönorna rostas, stöts och kaffet kokas och sen serveras i små öronlösa kaffekoppar! Ibland kan det finnas kryddor i kaffet också. Så ni förstår att så kaffedrickare vi är så njuter vi nu. Vi har också ätit Etiopiens nationalrätt, injera wott och den går inte av för hackor den heller, men det ska jag berätta en annan gång.
Två dagar här i Gondar och vi känner oss nöjda. David säger att nu får det räcka med gamla stenar och kyrkor….. men vi har Lalibela kvar, så lite till blir det allt även för honom!
Nätterna är svala och vi sover gott. Klimatet här är mer som svensk sommar när den är som bäst.
GPS: N12 36.631 E37 28.316 Belegez Pension, campar inne på gården 50 Birr/per natt.
Körda km: 70
Totalt körda km: 14497
Temperatur: 26 C
Vi har njutit några dagar i lugn och ro i Gorgora och nu har vi kommit till Gondar.
När vi körde in i Gondar centrum så kom direkt en kille springande och frågade om vi kände några belgare. Det visade sig att John och Jonatan som vi träffat tidigare under resan var här. Här är vi inte anonyma om vi trodde det. Vi har besökt ”the Castle” här och strosat runt i stan och träffat många trevliga människor. Det finns en doft här som inte funnits i de andra länderna vi besökt. Jaja många dofter har vi upplevt, goda och mindre god, men denna är något alldeles särskilt förstår ni… En doft som är svår att beskriva men som ger mig lyckokänslor (kan man säga så tro?) Etiopien är ju kaffets land om ni inte visste det tidigare!? När vi åker eller promenerar så kommer ibland en ljuvlig doft av rostat kaffe som kittlar smaklökarna och får det att vattnas i munnen. Etiopisk kaffe är något alldeles särskilt och att få dricka det på traditionellt vis gör det ännu godare. Man sitter med och ser på från det att kaffebönorna rostas, stöts och kaffet kokas och sen serveras i små öronlösa kaffekoppar! Ibland kan det finnas kryddor i kaffet också. Så ni förstår att så kaffedrickare vi är så njuter vi nu. Vi har också ätit Etiopiens nationalrätt, injera wott och den går inte av för hackor den heller, men det ska jag berätta en annan gång.
Två dagar här i Gondar och vi känner oss nöjda. David säger att nu får det räcka med gamla stenar och kyrkor….. men vi har Lalibela kvar, så lite till blir det allt även för honom!
Nätterna är svala och vi sover gott. Klimatet här är mer som svensk sommar när den är som bäst.
21 oktober 2010
HÄRLIG PLATS VID LAKE TANA
Plats: Från Metema till Kim and Tim Village Campsite, Gorgora, Lake Tana
http://www.timkimvillage.com/
GPS: N12 13.694 E37 17.964 En fin camping vid norra stranden av Lake Tana. Sista vägen från byn är inte den bästa men du kommer fram. Om du tror du är fel så är det säkert ändå rätt!
Körda km: 210
Totalt körda km: 14427
Temperatur: 33C
Det kändes bra att vara på väg och naturen förändrades drastiskt när vi kom in i Etiopien. Från att bara ha varit platt och stäppliknande landskap så blev det träd, grönt och berg. Vi steg hela tiden uppåt och som högst var vi på 2266 m ö h. Vi åkte igenom den ena byn efter den andra, glada vinkande barn och en massa kor på vägen. Förstår inte varför alla ska vara på vägen, men så är det i alla fall. Vi kände att vi ville ta en dag i lugn och ro och nu campar vi hos Kim och Tim vid sjön Tana. En fantastisk fin plats, ligger vackert och de har gjort fina små hyddor som man så småningom ska kunna hyra och de har även en liten restaurang där vi åt tillsammans med andra overlanders ikväll. De har haft denna plats i tre år men det är inte klart ännu. Jag kan verkligen rekommendera campingen för den som har vägarna förbi.
http://www.timkimvillage.com/
GPS: N12 13.694 E37 17.964 En fin camping vid norra stranden av Lake Tana. Sista vägen från byn är inte den bästa men du kommer fram. Om du tror du är fel så är det säkert ändå rätt!
Körda km: 210
Totalt körda km: 14427
Temperatur: 33C
Det kändes bra att vara på väg och naturen förändrades drastiskt när vi kom in i Etiopien. Från att bara ha varit platt och stäppliknande landskap så blev det träd, grönt och berg. Vi steg hela tiden uppåt och som högst var vi på 2266 m ö h. Vi åkte igenom den ena byn efter den andra, glada vinkande barn och en massa kor på vägen. Förstår inte varför alla ska vara på vägen, men så är det i alla fall. Vi kände att vi ville ta en dag i lugn och ro och nu campar vi hos Kim och Tim vid sjön Tana. En fantastisk fin plats, ligger vackert och de har gjort fina små hyddor som man så småningom ska kunna hyra och de har även en liten restaurang där vi åt tillsammans med andra overlanders ikväll. De har haft denna plats i tre år men det är inte klart ännu. Jag kan verkligen rekommendera campingen för den som har vägarna förbi.
20 oktober 2010
NYA RUTINER SEN NÅGRA DAGAR TILLBAKA…
Plats: Gedaref till Metema, Etiopien
GPS: Sover inne på ”campen” bakom Customs (Tullen).
Körda km: 150
Totalt körda km: 14217
Temperatur: 37C
Frukost i Sudan och förmiddagsfika i Etiopien tänkte vi… och så blev det nästan men inte som vi tänkt…. Vill ni höra vilken härlig dag vi haft?! Vi kom inte längre än 15 mil till gränsen mellan Sudan och Etiopien, över bron som var gränsen och in i Etiopien men sen var det stopp. Inte för oss personligen men för bilen… Har ni hört oss säga förut att vi ”hamnat” i det läget att landet vi ska åka in i har ändrat på reglerna helt nyss? Helt rätt, och nu har det hänt igen!!!
Vi körde in till Gallabat, gränsstaden på Sudans sida. När vi stannade till för att se vart vi skulle ta vägen så kom en kille fram till oss och sa att han skulle hjälpa oss. Det har vi ju varit med om nu några gånger förut också och vi tog emot hans hjälp. Det gick rätt snabbt för oss med allt pappersarbete på Sudans sida, ca 1 timme, och sen rullade vi över bron som var gränsen till Etiopien och staden Metema. Vår ”fixare”, följde med oss. Vi blev inskrivna vid Migration och fick vår stämpel i passet och sen åkte vi glada i hågen till Customs. En trevlig kille sa till oss att det har nya direktiv och vi måste ha ett brev från svenska ambassaden, eller en NGO, som kan stå som garant för att bilen inte blir såld i landet, alltså samma sak som Carnet. Det är bara det att här i Etiopien så accepterar de inte Carnet. Fråga oss inte varför. Jag måste säga att jag blev helt förtvivlad först, för alla har skrivit att den etiopiska sidan varit ”lätt” att komma igenom så vi hade trott att vi skulle komma en bit in i landet idag. Killen förklarade för oss hur vi skulle göra: Ni får lämna bilen här, åka lokal transport till nästa stad Shehedi, 34 km in i Etiopien, ringa till svenska ambassaden och be om ett brev och sen be att få det faxat till oss. Han förklarade också vad som skulle stå där. Det skulle vara våra namn, passnummer, bilens chassinummer, motornummer och vilken bil det är. Sen skulle det även stå att de garanterade för oss under den tid vi är i landet… Varför vi måste åka till nästa stad beror på att här i Metema har de inte elektricitet, inga datorer och ingen telefon. Även mobiltelefon fungerar dåligt. Vi förstod ändå att detta var något vi måste göra, och samlade oss och tog fram nödvändiga telefonnummer för att sen tillsammans med fixaren åka minibuss (det i säg en upplevelse) till grannstaden och ordna detta brev. Vi beslutade att ringa vår vän Daniel i Addis och be honom om detta brev för vi tyckte det var enklare och kanske säkrare att han kunde göra det idag. Sen tyckte vi att han känner oss bäst och blir en bra ”garant” genom det jobb han har. Klockan 16 var vi tillbaka i Metema med faxet, ett brev från Daniel. Tack och lov att vi hade honom! Det höll på att bli problem i alla fall trots Daniels fina brev, för en kille sa att det MÅSTE vara en ambassad, men som tur var, var inte killen långt borta som vi pratat med tidigare, och han höll fast vid det han sagt och nu sitter vi här och alla papper är klara och godkända. Men klockan blev så mycket så vi bestämde att sova kvar här i Metema och nu campar vi inne på Customs område och har haft en trevlig kväll med flera av de som jobbar här. Trevliga killar och väldigt pratsamma. Utan vår fixare, hade vi inte heller klarat detta, varken praktiskt eller mentalt. En mysig kille som fastnade i hjärtat och kommer att finnas där lång tid framåt. Vi hann prata mycket under de timmar vi satt i Shehedi och väntade på att bankmannen som skulle få vårt fax kom tillbaka från lunch. Vi fick alltså faxet till en privat bank där bankansvarig ställde upp och vi behövde inte betala ett öre för att vi använt hans tid och hans telefon. Om ni läser detta, så vill vi tacka så jättemycket för all god service vi fått!!
GPS: Sover inne på ”campen” bakom Customs (Tullen).
Körda km: 150
Totalt körda km: 14217
Temperatur: 37C
Frukost i Sudan och förmiddagsfika i Etiopien tänkte vi… och så blev det nästan men inte som vi tänkt…. Vill ni höra vilken härlig dag vi haft?! Vi kom inte längre än 15 mil till gränsen mellan Sudan och Etiopien, över bron som var gränsen och in i Etiopien men sen var det stopp. Inte för oss personligen men för bilen… Har ni hört oss säga förut att vi ”hamnat” i det läget att landet vi ska åka in i har ändrat på reglerna helt nyss? Helt rätt, och nu har det hänt igen!!!
Vi körde in till Gallabat, gränsstaden på Sudans sida. När vi stannade till för att se vart vi skulle ta vägen så kom en kille fram till oss och sa att han skulle hjälpa oss. Det har vi ju varit med om nu några gånger förut också och vi tog emot hans hjälp. Det gick rätt snabbt för oss med allt pappersarbete på Sudans sida, ca 1 timme, och sen rullade vi över bron som var gränsen till Etiopien och staden Metema. Vår ”fixare”, följde med oss. Vi blev inskrivna vid Migration och fick vår stämpel i passet och sen åkte vi glada i hågen till Customs. En trevlig kille sa till oss att det har nya direktiv och vi måste ha ett brev från svenska ambassaden, eller en NGO, som kan stå som garant för att bilen inte blir såld i landet, alltså samma sak som Carnet. Det är bara det att här i Etiopien så accepterar de inte Carnet. Fråga oss inte varför. Jag måste säga att jag blev helt förtvivlad först, för alla har skrivit att den etiopiska sidan varit ”lätt” att komma igenom så vi hade trott att vi skulle komma en bit in i landet idag. Killen förklarade för oss hur vi skulle göra: Ni får lämna bilen här, åka lokal transport till nästa stad Shehedi, 34 km in i Etiopien, ringa till svenska ambassaden och be om ett brev och sen be att få det faxat till oss. Han förklarade också vad som skulle stå där. Det skulle vara våra namn, passnummer, bilens chassinummer, motornummer och vilken bil det är. Sen skulle det även stå att de garanterade för oss under den tid vi är i landet… Varför vi måste åka till nästa stad beror på att här i Metema har de inte elektricitet, inga datorer och ingen telefon. Även mobiltelefon fungerar dåligt. Vi förstod ändå att detta var något vi måste göra, och samlade oss och tog fram nödvändiga telefonnummer för att sen tillsammans med fixaren åka minibuss (det i säg en upplevelse) till grannstaden och ordna detta brev. Vi beslutade att ringa vår vän Daniel i Addis och be honom om detta brev för vi tyckte det var enklare och kanske säkrare att han kunde göra det idag. Sen tyckte vi att han känner oss bäst och blir en bra ”garant” genom det jobb han har. Klockan 16 var vi tillbaka i Metema med faxet, ett brev från Daniel. Tack och lov att vi hade honom! Det höll på att bli problem i alla fall trots Daniels fina brev, för en kille sa att det MÅSTE vara en ambassad, men som tur var, var inte killen långt borta som vi pratat med tidigare, och han höll fast vid det han sagt och nu sitter vi här och alla papper är klara och godkända. Men klockan blev så mycket så vi bestämde att sova kvar här i Metema och nu campar vi inne på Customs område och har haft en trevlig kväll med flera av de som jobbar här. Trevliga killar och väldigt pratsamma. Utan vår fixare, hade vi inte heller klarat detta, varken praktiskt eller mentalt. En mysig kille som fastnade i hjärtat och kommer att finnas där lång tid framåt. Vi hann prata mycket under de timmar vi satt i Shehedi och väntade på att bankmannen som skulle få vårt fax kom tillbaka från lunch. Vi fick alltså faxet till en privat bank där bankansvarig ställde upp och vi behövde inte betala ett öre för att vi använt hans tid och hans telefon. Om ni läser detta, så vill vi tacka så jättemycket för all god service vi fått!!
ETIOPIEN
Officiellt namn:
Ityop'ya/ Etiopiens federala demokratiska republik
Huvudstad med antal invånare:
Addis Abeba 3 231 000 (uppskattning 2009)
Antal invånare:85 200 000 (2008)
Yta:1 133 380 km2
Statsskick: republik, förbundsstat
Statschef: president Girma Woldegiorgis
Folkgrupper: oromoer och amharer utgör vardera runt en tredjedel av befolkningen; därutöver minoriteter som tigreaner, somalier, gurage, awi, welamo, sidama, beja m fl
Språk: amharinja och engelska används i officiella sammanhang; därutöver talas oromo, tigrinja, somaliska, afariska m fl
Religion: etiopisk-ortodoxt kristna, muslimer
Viktigaste exportvaror: kaffe, oljeväxter, khat, hudar, guld, baljväxter, boskap, kött
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN
BNP per invånare: 320 US dollar (2008
Biståndets andel av BNP: 17,3 % (2005)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 53 (2007)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år): 164 (2005)
Läs- och skrivkunnighet: , 9 % (2006)
Tillgång till rent vatten: 22 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år): 0,9-3,5 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare): 1 (2007)
Korruptionsranking: 126 (2008)
Ityop'ya/ Etiopiens federala demokratiska republik
Huvudstad med antal invånare:
Addis Abeba 3 231 000 (uppskattning 2009)
Antal invånare:85 200 000 (2008)
Yta:1 133 380 km2
Statsskick: republik, förbundsstat
Statschef: president Girma Woldegiorgis
Folkgrupper: oromoer och amharer utgör vardera runt en tredjedel av befolkningen; därutöver minoriteter som tigreaner, somalier, gurage, awi, welamo, sidama, beja m fl
Språk: amharinja och engelska används i officiella sammanhang; därutöver talas oromo, tigrinja, somaliska, afariska m fl
Religion: etiopisk-ortodoxt kristna, muslimer
Viktigaste exportvaror: kaffe, oljeväxter, khat, hudar, guld, baljväxter, boskap, kött
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN
BNP per invånare: 320 US dollar (2008
Biståndets andel av BNP: 17,3 % (2005)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 53 (2007)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år): 164 (2005)
Läs- och skrivkunnighet: , 9 % (2006)
Tillgång till rent vatten: 22 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år): 0,9-3,5 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare): 1 (2007)
Korruptionsranking: 126 (2008)
19 oktober 2010
SÅ BÄR DET AV IGEN…
Plats: Karthoum till Gedaref
GPS: N 13 53.511 E 35 24.680 Vid en polischeckpoint ca 15 km söder om Gedaref
Körda km: 390
Totalt körda km: 14067
Temperatur: 38C
Så fick vi våra pass och visum för tre månader! Vi har hämtat dem idag på morgonen vid 9 tiden och sen startade vi vår resa söderut med en gång. Det har varit lite fler checkpointer idag och vid en blev vi också registrerade. För övrig verkar poliserna mer vill prata bort en stund för det är inget viktigt de vill. Vägen har väl inte varit någon höjdare idag kan man påstå. Rakt fram nästan hela tiden, knappt en böj. Omgivningen har bestått mest av slättland, och träd och åter träd. Vi måste säga att även om Karthoum är en stor stad och men inte alls så mycket trafik som Cairo, så har vi tyckt att det varit bra dagar här. Det är ett härligt folk liv, otroligt trevliga människor som hälsar och är glada och det känns inte så stressat. Vi har nu kommit ut på landet igen och vår sovplats inatt är bakom en checkpoint. Vi har visst fått en viss förkärlek till poliser under den här resan verkar det som. Men vi tyckte det var en bra plats och polisen var med på noterna direkt.
I skymningen när vi satt vid bilen så var byborna på väg hem med sina djur. Getterna traskade förbi oss och ganska nära…. Djurskötaren satt upp på sin kamel och förde hem sin hjord. Den ena hjorden efter den andra passerade. Några av herdarna kom fram och hälsade och ville vi skulle ta kort så då gjorde vi det! Det kostade oss några vattenflaskor men det var det värt tycker jag, vatten behöver vi alla!
Idyllen var total till för en stund sen när polisen satte på generatorn…. Vi vet inte hur länge den ska brumma men vi känner oss trötta så vi kommer nog att somna ändå. Temperaturen är lite behagligare ikväll så det blir säkert en bra natt.
GPS: N 13 53.511 E 35 24.680 Vid en polischeckpoint ca 15 km söder om Gedaref
Körda km: 390
Totalt körda km: 14067
Temperatur: 38C
Så fick vi våra pass och visum för tre månader! Vi har hämtat dem idag på morgonen vid 9 tiden och sen startade vi vår resa söderut med en gång. Det har varit lite fler checkpointer idag och vid en blev vi också registrerade. För övrig verkar poliserna mer vill prata bort en stund för det är inget viktigt de vill. Vägen har väl inte varit någon höjdare idag kan man påstå. Rakt fram nästan hela tiden, knappt en böj. Omgivningen har bestått mest av slättland, och träd och åter träd. Vi måste säga att även om Karthoum är en stor stad och men inte alls så mycket trafik som Cairo, så har vi tyckt att det varit bra dagar här. Det är ett härligt folk liv, otroligt trevliga människor som hälsar och är glada och det känns inte så stressat. Vi har nu kommit ut på landet igen och vår sovplats inatt är bakom en checkpoint. Vi har visst fått en viss förkärlek till poliser under den här resan verkar det som. Men vi tyckte det var en bra plats och polisen var med på noterna direkt.
Idyllen var total till för en stund sen när polisen satte på generatorn…. Vi vet inte hur länge den ska brumma men vi känner oss trötta så vi kommer nog att somna ändå. Temperaturen är lite behagligare ikväll så det blir säkert en bra natt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
