LALIBELA

Vad är det som gör denna plats så annorlunda?!

Lalibella är känd för sina 11 kyrkor som är byggda direkt i berget. Taken är alltså i marknivå! Kyrkorna är fortfarande i funktion och används dagligen, vilket oxå gör dem annorlunda. Kyrkorna ligger mitt inne i byn så för att besöka dem så går man mellan de små hyddorna byggda av sten där människor bor. Fantastiska byggnadsverk som Kung Lalibela lät bygga under 1200 talet. Idag finns också ett museum som förvarar de föremål som funnits I kyrkorna. Ytterligare två kyrkor finns att se men de ligger utanför samhället och vi valde att inte besöka dem. Vi vet att man helst ska ha en guide med sig, men bestämde ändå att gå själva denna gång. Men efter bara någon halvtimme så kom en ung man och berättade att han var diakon I kyrkan och att han brukade sjunga där, det var hans stora uppgift. Han ville följa med oss och vi kunde inte säga nej. Vi är jätte glada att han gjorde det för annars hade vi nog missat en hel del. Dessutom så var han trevlig och sa att han inte gjorde det för pengar men att han gärna ville vara med oss. Vi fick en toppen dag och bra guidning, där vi dessutom blev hembjudna till hans mamma och syskon som bodde I utkanten av byn. Hans familj var otroligt fattig och vi kände oss verkligen priviligerade som fick hälsa på dem! Vi var de första utlänningar som besökt deras hem. Mamman bjöd på etiopisk kaffe i sitt lilla hus som bestod av två små rum men stampat jordgolv. Familjen levde på den lön som sonen fick men det räckte inte långt förstod vi. Men trots detta så var de glada och tacksamma. Vår väns önskan var att få sjunga och kunna spela in andlig musik men just nu var det inte ekonimiskt möjligt. Vi hoppas för hans skull och för familjens att han kan klara det såsmåningom. Det är svårt att beskriva hur man känner sig sen när man sätter sig i sin bil och åker iväg… jag undrar om vi verkligen i vårt land förstår hur bra vi har det?!? Och uppskattar det vi har!?

Senare på eftermiddagen gick vi till kyrkan där de skulle ha en mässa och vår nya vän skulle sjunga. Vi var de enda utlänningar som var där. Förstod desvärre inte så mycket men vi fick höra honom sjunga några sånger och han kunde verkligen sjunga! Vi fick sällskap dit av en liten kille, Haptemo 10 år, som absolut måste ha genomgått en charmkurs på högsta nivå, eller så var han bara en naturbegåvning. Han var hur artig och gullig som helst och pratade perfekt engelska, vilket du inte hör ofta. Han kunde alla Europas och Afrikas huvudstäder och vi fick testa honom på det. Han ville oxå bjuda hem oss till sin mormor men vi var rätt trötta och fyllda av alla intryck så vi tackade nej. När vi stod där på gatan och pratade med detta charmtroll, så tar han helt plötsligt av sig sitt lilla träkors och ger det till mig och säger att det ska jag ha som ett minne av honom! Gissa om jag föll pladask…! Sen gav han David också ett litet kors! Han berättade att han ville bli lärare och jag gissar att han blir det också. För med den gnistan och framåtandan som han visade så kan han säkert klara det mesta. Han sa att vi inte fick glömma honom och jag tror inte vi kan det heller!

En annorlunda dag men en toppendag!