BYRÅKRATI PÅ HÖG NIVÅ

Vaknade tidigt idag. Natten var sval och skön och vi har sovit gott. Vi åt frukost och åkte till Mr Salehs kontor på Nile River Valley Transportation Vi kom dit vid 9 tiden men han hade inte kommit då så vi blev välkomnade att sitta ner och vänta. Mannen vid skrivbordet sa att han kommer om 5 – 10 minuter vilket vi förstår betyder att det kan bli mer än det… En kille till kom och han var Schweizare och åkte motorcykel. Dylan, en trevlig kille, som vi pratade med under tiden vi väntade. Till slut kom Mr Saleh och vi fick träffa honom. Han var mycket trevlig, korrekt och gav oss all den information vi behövde idag. Vi fick veta att rutinerna ändrats så idag var det bara Traffic court som gällde och sen på måndagmorgon ska vi till traffic police och sen får vi eskort ut till hamnen. Tjusigt va? Så det som vi läst på om hur proceduren skulle gå till gäller alltså inte…. Ni ser det är inte så lätt att vara svensk och vilja planera. Vi har tack och lov redan accepterat detta och vi tycker att det går förvånansvärt bra ändå.. även om det hettar till när man är varm, törstig och bara får vänta och vänta. Så blev det vi Traffic court också idag. Vi åkte dit tillsammans, två bilar och en motorcykel. Ett kontor som ligger i ett helt vanlig hyreshus mitt i ett kvarter och utan skylt men de kände igen vår typ av ekipage så det var inte svårt alls att förstå att vi kommit rätt. Det vinkade glatt fram oss till en kille som satt på trottoaren med en stol framför sig som skrivbord (är det det som är att ha kontoret på fickan tro?) Det som skulle hända idag var att trafikdomstolen skulle intyga att David inte varit inblandad i någon trafikförseelse eller något annat med bilen och att han inte har några obetalda böter. När alla papper var klara och kopierade fick David skriva under ett papper på arabiska ( tror inte han vet vad han skrev under egentligen) sen sa killen att vi fick gå över till kafeet på andra sidan gatan och vänta en halvtimme. Hmhm… en halvtimme….Vi gick dit, tog en dricka och satt och pratade med de som skulle bli våra reskamrater på båten. Trevliga killar! Halvtimmen blev ca 4 timmar… det var varmt, blodsockret sjönk och ingen mat… men så var det helt plötsligt klart, och David hade fått den viktiga lilla lappen, 7x7 cm, och vi kunde åka till Mr Saleh för att köpa våra biljetter. Han måste alltså veta att vi var skuldfria innan vi fick köpa ut våra personbiljetter. När vi kom till kontoret så var han där, men problemet var, att den person som skulle skriva ut biljetterna hade gått för dagen. Jaha, då var det bara att le och se glad ut ändå och komma tillbaka imorgon 9.30 enligt Mr Salehs önskan. Puh, det är inte alltid enkelt livet! Efter denna strapats så var det gott med lite mat och sen var det bara resten kvar imorgon…