09 september 2010

MER ÄN 5-STJÄRNIGT HOTELL!

2010-09-09 Torsdag till 2010-09-10 Fredag

Från: Camping Saalam, Abu Jabr till Tal Ghasal
Körda km: 144
Totalt körda km: 8726
Temperatur: 42 C

Det började som en helt vanlig dag. Vi vaknade sakta upp, åt vår frukost, fyllde vår vattenmuggar med kallt vatten, packade ihop och så var vi på väg. Innan vi lämnade campingen så kom campingägaren ut för att säg hejdå och vi fick också veta att Ramadan inte var slut ännu utan ikväll skulle fastan brytas och tre dagars fest börjar. För vår del blev vi glada för det innebar att marknaden i Aleppo skulle vara öppen idag och det sägs vara den finaste i hela Mellan Östern. Synd att missa det, eller hur?
Allepo är Syriens tredje störst stad på drygt tre millioner. Allepo är unikt så tillvida att den har 20-30 procent kristna och det är den största siffran i hela Mellan Östern. Det har varit en viktig stad ändå sen romartiden på grund av sitt läge. Ett centrum för handel mellan Asien och Europa.
Vi körde in i Aleppo och parkerade inte så långt från citadellet. En vänlig shopägare, Ali, sa att han skulle vakta vår bil när vi parkerade utanför hans shop. Marknaden var fantastisk fin och stor, vi var rädda att gå vilse på alla smågator. Det var en lugn stämning och faktiskt inte många som försökte truga på oss saker. Vi kunde titta och fråga utan att därmed ha sagt att vi skulle handla. Citadellet var också en mäktig upplevelse där det tornade upp sig högt över staden. Innan vi lämnade Aleppo så blev vi bjudna in till Ali, bilvakten och shopägaren, och till hans butik. Återigen så blir man förundrad över hur mycket man kan få ut av ett samtal fast vi inte hade många ord gemensamt. Vi tyckte att dagen börjat bra och var jättenöjda med vårt besök i staden och mötet med trevlige Ali.

När vi körde ut ur Aleppo, mot kusten, så visste vi inte att vi snart skulle träffa Saleim.
Denne fantastiske man ” He made our day”


JA, DU KANSKE VILL VETA NU VAD SOM HÄNDE SEN???
Vi stannade efter några timmars körning långt ute på landet, så fort vi hittat ett träd som verkade ge bra skugga och låg så till att vi vågade stanna vid vägkanten. Vi hade precis satt på vårt kaffevatten då Saleim kom körande med sin traktor och vattentank. Han stannade, hälsade och ville ge oss vatten. Vi tyckte han var så vänlig så vi tog fram några flaskor som vi fyllde från hans tank. Med mycket arabiska och gester så förstod vi att han ville att vi skulle följa med hem till byn och att vi kunde sova där… ja vad säger man? Klockan är snart 16 och vi vet inte hur det ser ut framöver och han verkade så vänlig och artig…vi vet också att syrierna är väldigt gästvänliga och att detta skulle kunna hända. Sagt och gjort, vi ville inte missa detta, utan vi körde efter honom hem till hans by ca 3 km. Ni ska också veta att denna kväll var sista kvällen på ramadan och imorgon börjar deras största familjefest. Sedan följde en kväll som vi sent kommer att glömma. Vi blev mottagna som verkliga hedersgäster. Hans fru var jättegullig och det bullades upp den en läckerheten efter den andra. Hela tiden kom det nya människor som ville hälsa och prata och vi fick många frågor att svara på, men alla var så enormt trevliga och glada. Språket är ju alltid ett problem, och Saleim kunde ingen engelska, men snart så hade vi ett par killar där som pratade engelska hjälpligt och vi kunde prata lite mer. Ayimn, var utbildad inom jordbruk och hade egna odlingar, han blev vår tolk resten av kvällen. Vi blev senare hembjudna till hans hem, där han bodde med sina föräldrar och sin syster. När solen gick ner satt vi där tillsamman på golvet på fina dynor och med många kuddar och åt fantastisk god mat!! Vi fick veta att i byn bodde ca 500 personer och de flesta var jordbrukare. Några av de yngre hade andra jobb, exempelvis polis och lastbilschaufför med egen lastbil. Det kändes lite overkligt att vi satt där på dessa dynor och försökte se lika viga ut som dom gjorde (vilket var mycket svårt) och att vi fick se ett annat sätt att bo och leva. Saliem sa att om vi kom tillbaka till Syrien så var vi välkomna att komma och bo i deras by!

Intrycken var många och vi tänkte dra oss tillbaka och sova i vår buss, och tänkte också att då kan de prata lite mer ostört utan oss (lite typiskt svenskt tror jag). Men då stötte vi på problem!! Ayimn gick under inga villkor med på att vi skulle bo i bussen utan de hade förberett för att vi skulle få sova på deras tak under den fantastiska stjärnhimmeln. David försökte protestera men se det gick inte, utan så blev det! Jag måste bara säga att jag vill inte ha det ogjort!!! När vi kom upp på det platta taket så hade tjejerna bäddat så fint en dubbelsäng för oss på en stor matta och med småkuddar bredvid där vi kunde sitta en stund. Vi kände oss helt överväldigade. Vi la oss och där vi låg hade vi alla himlens stjärnor över oss. Nedanför hörde vi småprat av de som fortfarande satt kvar och det blåste en ljummen vind över oss. Det var lite svårt att somna för tankarna gick runt runt… jag undrar hur många utländska turister som kommer till Sverige blir ”upplockade! Som vi blev och dessutom får både mat och husrum? Jag tror inte det är många... När vi vaknade nästa morgon så var solen på väg upp och vi hörde redan hur det var människor uppe i huset under oss. När vi kom ner från vårt tak, så var alla finklädda för det var ju deras stora helgdag, och den dag man umgås med släkt och vänner. Vi gav några små presenter till barnen och till våra värdar som ett liten gest för de som de gjort för oss. Lite frukost blev det i två hus innan vi kom iväg. Alla följde med ut till bilen och ville säga hejdå. När vi vinkade och åkte iväg så kände vi oss tacksamma för vad de gjort för oss och vi kommer sent att glömma denna lilla by med dessa människor som bjöd in oss i sin familj och sina hem!

2 kommentarer:

nilsmarie sa...

Jag sitter och tårarna trillar på mig för jag blir rörd av gästfriheten!! Vad kul att det ordnade sig med visum för er!
Kram från Marie

Jonas B sa...

Underbart!!! SÅ är det att resa, att resa är livet!!