MELLAN HOPP,FÖRTVIVLAN OCH ETT LITET HOPP

Tre intressanta dagar har vi  haft i Istanbul med  omnejd... men allt har inte varit roligt...

Första dagen vi kom till Istanbul  körde vi med hjälp av Ingrid till Svenska konslutatet. Hon och David gjorde ett superjobb i denna fantastiskt intressanta trafik!!  även om Ingrid inte var helt på det klara hur vägarrna inne i dessa kvarter runt ambassaden såg ut. Jag är  otroligt glad att min uppgift var att sitta bredvid  bredvid och försökte tala lugnt och säga att: det är ingen fara, det går bra, det måste  var bilväg här och inte  gågata  (fast jag tvivlade)  och  vägen var så smal och brant och ja,  vi kom  alltså lite fel...  men  väl på ambassaden så fick vi vårt rekommendationsbrev på ca 20  minuter och kände oss lättade. Detta gick ju utmärkt bra! Men det var inte färdigt här...

Andra  dagen  när vi lämnade campingen så tyckte vi att vår dag var bra planerad. Vi skulle först åka till Syriska konsulatet och sen till ställplatsen nedanför Blå Mosken och göra stan lite på eftermiddagen. Men vår första prövning väntade och det visste vi inte då. Ingrid lotsade oss galant den snabbaste vägen till konsulatet. Det blev inga problem med betalning på betalbron för vi hade fått instruktioner från flera att det var viktigt att betala annars gick ett larm och polisen tog hand om en. Det stora problemet började när vi kom till konsulatet för där fanns nämligen inget konsulat på den adressen. Vi hade då kört 80 km från campingen och 20 km över på andra sidan Bosporen och vi befann oss alltså i Asien, till ingen nytta. Vi frågade om hjälp och de pratade glatt turkiska och gjorde verkligen allt för att hjälpa oss och dessutom ritade en karta. Vi förstod i alla fall att vi var helt fel och insåg att vi inte kan göra något mer åt detta denna dag för klockan var för mycket och vad vi visste så skulle konsulatet bara vara öppet på förmiddagen. Det lite knasiga i det hela var att vi frågat på svenska konsulatet och hon sa att vi hade rätt adress. Vi hade nämligen en annan också men den skulle alltså vara fel. Vi bet ihop, åkte till den fina ställplatsen inne i Istanbul och där är vi nu ytterligare en dag senare. 

Men nu kommer det helt otroliga...

Idag steg vi upp tidigt, tog  på oss bra skor, vattenflaskor  och karta och gick de ca 6 km till det Syriska konsulatet och nu till rätt adress! Vi kom in där och framförde vårt ärende till damen i luckan. Hon frågar då om vi är "residens" i Turkiet och jag svarar nej på frågan och svaret blir då att vi måste söka visum från hemlandet!!  Gissa  om luften nästan gick ur oss! 2 timmars promenad i tämligen hög värme och backigt och så detta svar! En annan turist, Andre, var också där och hade samma problem. Jag sa till henne  att den information vi fick i Sverige var att det  skulle  gå ansöka här, men hon sa att det ändrats för en vecka sen... Vi bad att få prata med någon och hon sa att vi skulle sätta oss och vänta.... VAD GÖR VI NU??? Vi väntade ett tag men inget hände och när vi frågade igen sa hon att vi "maybe, MAYBE " kan få det vid gränsen. Men vad betyder det igentligen? Hon ville inte skriva något brev om  att vi försökt söka där som vi kunde ta med till gränsen.

Vi gick därifrån rätt besvikna och fundersamma. Skakade hand med Andre, och han sa att han skulle följa oss på bloggen. Han åkte med en resa och bestämde sig att försöka få visum vid gränsen.

Vi sa att vi tar det lugnt nu och patar om detta senare när vi är tillbaka i bussen och vilat lite. På väg "hem" besökte vi bl.a Blå Mosken. En fantastiskt byggnad och nu har vi sett den med egna ögon.

Vi har nu funderat hit och dit hur vi ska göra. Kolla upp den ev. båtförbindelsen mellan Italien och Egypten och se hur den går, förhoppningsvis via Grekland. Det skulle betyda att vi måste åka tillbaka till Grekland och vad gör vi då med resten av Turkiet? Men vi har ju ett år på oss... Att åka till gränsen till Syrien och chansa kan vi ju oxå, men om det blir nej då? Ja, så har pratet  gått  och vi sitter nu vid bussen och pustar ut efter dagens upplevelse.

På samma plats som vi står finns en buss, typ rosa bussarna, och jag gick dit och kollade med dem hur de ska åka och de skulle med en resa till Cairo nu på söndag. Hon sa att de alltid söker visum vid gränsen och de har gjort så i 8 år utan problem. Men de kommer  från Australien och inte Sverige. Hon har bara hört att det skulle  vara  problem för amerikaner. Hon visste inte ens att det gick att söka här i Istanbul. Vi fick en mailadress av henne till den agent i Syrien som de  använt under alla år och fick hänvisa till henne!! Jättehyggligt! och där är vi nu! Vi ska kontakta honom ikväll och se vad han tror och även se om han kan  hjälpa oss  vid gränsen. Det brukar  vara  lättare om man har någon som hjälper en genom  all pappersexercis och det kan även underlätta kontroll av bilen och dess innehåll.

Förutom detta så är det bara bra med oss. Tror att vi svettades  bort ett kilo idag på  vår promenad till och från konsultet men det är ju inte tråkigt alls!

Fortsättning följer snart...