07 januari 2011

SÅ HAR VI ÅKT DENNA OMTALADE VÄG...

Plats: Mojale vid Etiopiska gränsen till Nairobi, Kenya
GPS: Jungle Junktion camping
Körda km: 779km under fem dagar
Totalt körda km: 19087
Temperatur: 34 C

Vi var resklara vid 8 tiden på Måndag morgon och kommer till Migration och Custom för checka ut ur Etiopien. Allt flöt på bra och vi var klara med båda kontrollerna vid 9.30. jag drog en lättnadens suck när Kenya migration stämplade in oss i Kenya. Sen började en lång dag…

Gränspersonalen sa att det skulle gå konvoj, for security, men vi såg ingen konvoj utan körde själva. Vi såg några polisbilar som patrullerade efter vägen men det var allt. Vägen var som andra sagt oss mycket dålig och det gick inte att köra fort.... för att ni  riktigt ska förstå så kan jag berätta att det tog tre dagar att köra 35 mil...
Värst är alla stenar som sticker upp på vägen och känslan av att köra på ett plåttak med alla vågor. Kroppen får sig en rejäl omskakning. Vi insåg ganska snart att vi inte skulle hinna till Marsabit innan mörkret, som alla verkar tro att man ska… pratade med den andra bilen, Hans och Annemieke och vi bestämde att stanna i Turbi. Ett litet oansenligt hotell, som inte alls skulle heta hotell i Sverige, där stannade vi och campade på gården. Oj vad jag önskar att jag kunde förklara känslan när vi satt där på eftermiddagen och solen började gå ner…. Flera bybor var där och det var en sån där familjär känsla, småprat och några killar hade lite dansuppvisning för oss, på eget initiativ. Flickorna som kom med sin åsna genom häcken bakom oss för att leverera vatten i gula plastdunkar som hälldes i en stor plastunna. Kan inte påstå att vattnet var klart direkt, mer brunt en transparant. Men vi tror av det vi såg att vattnet var nog i första hand till för att man skulle kunna ta med sig det i en hink till den sk duschen och få ett skönt dusch. Mörkret föll och en härlig stjärnhimmel lyste upp i det totala mörkret. Inget lyse utan vi satt där med fotogen lampa och spelade spel på kvällen. Somnade gott så småningom efter en spännande dag. Får se vad morgondagen bjuder på… ska enligt information vara ännu värre väg neröver.

Ytterligare två tuffa dagar till… vägen bjöd på massa stenar som gjorde att vi fick krypa fram vissa sträckor och vissa kunde vi faktiskt köra hela 40 km/tim!!!!
När vi så efter ca 35 mil nådde asfalt i byn Lodosoit, går det inte att beskriva känslan som infann sig! Att asfalt kan kännas så härligt visste jag inte… vi hade nu också fått sällskap av Ingo på motorcykel.
Vår sista kväll med vårt trevliga sällskap blev på Samburu women`s campsite vid Ewaso Ngiro river. En helt underbar kväll, kändes riktigt som Afrika.. .vad det nu är….

I skrivandets stund så befinner vi oss på Jungle Junction i Nairobi, ett ställe för overlanders. Här har vi redan träffat flera tidigare bekanskaper och det blir mycket prat och historier… konstigt att vad man än har varit med om så har någon annan varit med om något värre… men så brukar det ju vara eller hur?

KOLLA IN LITE BILDER OXÅ SOM VI LAGT IN FRÅN BÅDE ETIOPIEN OCH KENYA!

4 kommentarer:

nilsmarie sa...

Oj vilken resa! Ha ha så är det alltid att nån annan är alltid värst :-)
Sedan är man ju sin egen upplevelse närmast. Det märker vi när vi pratar om Thailand.. vår upplevelse var av en karraktär medan andra har upplevt himlen där..
Det är så spännande att följa med er på resan och fler och fler är intresserade när man berättar vad ni gör. Jag lämnar ut bloggsidan till dem!
Kram från Marie

Anonym sa...

Hej på Er! Känner så väl igen vad ni beskriver, man känner att man lever. Visst är det kanon med lite äventyr!! Jonas Blanck. Familjen hälsar.

Kikko sa...

du är helt rätt... snart är den asfalterad, de har redan börjat.... och då blir det mindre vägupplevelser iallafall

Unknown sa...

Grymt
Gjorde resan fast i motsatt håll för 2 år sen i en land rover. sjukt dålig väg :) hade 4 flat tires. Men det var allt värt när vi kom in i ethiopien.

Rekomenderar en tur up till mount kenya!

Sitter och planerar en resa ner till cape town nu från Amsterdam i april.